Nya uppgifter och skolbygget

Den här veckan har jag fått nya uppgifter på barnhemmet. Vår förre skolansvarige, Omer, har åkt tillbaka till Florida och jag har nu tagit över hans uppgifter. Det ska bli roligt att få lite mer ansvar för skolan eftersom skola är något jag kan och vet en hel del om.

Pehr är bra på att göra schema så han har hjälpt mig att se vilka nya lösningar och förbättringar som är möjliga att göra. Vår skola är inte lik någon annan skola, för vi har hela tiden lärare som kommer och går och våra barn är definitivt inte som svenska barn.
Vår musiklärare ska flytta tillbaka till USA efter 12 år här i Ecuador och det finns ingen som kan ta hennes plats just nu. Men vi försöker att göra det bästa vi kan och jag tycker att barnen har utvecklats och lärt sig mycket under året.

I tisdags hände det en obehaglig och sorglig olycka här i Shell. Två pojkar, 6 och 7 år gamla hittade dynamit i huset när de var ensamma hemma. Dynamiten används bl.a. vid fiske och pojkarna var nyfikna som barn är i den åldern och den exploderade. Som tur var, var grannarna hemma och de rusade ut och såg pojkarna. Grannarna arbetar båda på barnhemmet, Betto är spansklärare och hans syster Hermania är en av Tiorna. Hon räddade förmodligen den ena pojkens liv när hon med handen stoppade blodet som pulserade ut från ett sår på halsen, samtidigt som hon sprang till sjukhuset med honom. Hans båda händer är av och han miste synen på båda ögonen, stackars pojke. Den andre pojken skadades inte så svårt och han är nu hemma igen.
När de äldre barnen fick höra vad som hänt blev de tagna och kände stort medlidande med pojken och hans familj. Det ordnades genast en insamling till familjen för sjukhusräkningen kommer att bli stor. Flickorna ville vara med och flera av lärarna lovade ge lika mycket som de tillsammans gav. För mig och Allison som var med och såg hur de utan att tveka öppnade sin börs och gav allt de hade till insamlingen var det en märklig upplevelse.

För flera av dem är det första gången de har egna pengar som de får använda som de vill, och så ger de allt till någon som behöver det! Jag tänkte på berättelsen i Bibeln om änkan som ger allt vad hon har och jag kände mig som den rike som gav av sitt överflöd när jag lämnade mina pengar.

Alla vi som arbetar här i Shell både inom sjukvården, barnhemmet eller med MAF (missionsflyget) har skickat förfrågningar till vänner och bekanta om hjälp till familjen. Nu gör Pehr och jag det samma. Om du vill hjälpa familjen så kan du använda samma konto som till barnhemmet men skriv "pojken" på meddelanderaden så förmedlar vi pengarna.

I fredags åkte Norma och jag med barnen i vår grupp till en djurpark strax utanför Puyo. På vägen stannade vi och hälsade på Nathanael och Josues bror. De är ju trillingar och brodern bor hos en släkting, men de träffas aldrig. Det känns så sorgligt att de är skilda åt. De två pojkarna som bor på barnhemmet har en alldeles särskild gemenskap och de leker alltid tillsammans även om de också kan bråka och bli osams. Här ser du dem tillsammans med en barnsköterska på daghemmet där brodern går.

På djurparken kunde barnen se många av de djur som finns här i Ecuador. De här söta växtätarna heter Guanta och smakar tydligen alldeles förträffligt enligt expertisen här.

Efter att vi tittat på alla djuren fick barnen bada i en badbassäng som fanns på området. Det var alldeles lagom med vatten i den och barnen hade så roligt. Här ligger Geovanny och bara njuter.

Njuter gör också Alejandro i den iskalla duschen. Han sprang fram och tillbaka från bassängen till duschen och bara skrattade hela tiden.

Nu berättar Pehr om skolbygget!

Skolbygget går framåt med stora steg. De sista fyra veckorna har vi haft stora grupper av voluntärer från USA som hjälps oss. Eftersom vi inte kan få levererat färdigblandad cement, då cementbilarna inte kan korsa floden måste vi blanda själva. Det blir ett antal ton innan allt är färdigt.

För att göra den formen som du ser på första bilden har vi använt 240 st cementpåsar a' 50 kg, totalt 12 ton cement, 1200 st behållare med sand och stenkross a' 25 kg, totalt 30 ton. Det är många tunga lyft och många skottkärror med färdigblandat cement att tömma.

Innan gjutningen har vi använt totalt ca 800 armeringsjärn a' 12m längd av varierande tjocklek.

Nästan alla skall kapas eller böjas i någon form. Allt görs manuellt på plats.

Kommande veckor ska vi gjuta de 28 bärande stolparna (du ser alla armeringsjärnen som stretar rakt upp) innan det är dags att börja på ovanvåningens golv. Har inte riktigt förstått varför de gjuter detta golv innan första våningens golv. Svaret har bara blivit att så gör vi här!!

Hela gänget efteråt


Det var allt för den här gången!
Många hälsningar från Ingegerd och Pehr

Nytt lekhus

Förra lördagen tog Pehr och jag bussen till Ambato. Det är en större stad som ligger ca 2 timmar bort längs med stora vägen till Quito. Där skulle vi träffa ett team från Missisippi som tänkte rasta och äta lunch på ett köpcenter. Teamet bestod av 19 personer i olika åldrar. De hade en egen buss som vi kunde åka med tillbaka till Shell. Dessutom fanns det gott om plats i bussen för ev. inköp. Sist jag var i Ambato såg jag nämligen ett lekhus i plast som jag gärna skulle vilja köpa. Nu fanns det möjlighet att få det med hem till barnhemmet. Som tur var gick det att montera ner huset i flera delar.
Vi köpte också en trehjuling och fyra cyklar i olika storlekar. Jag hittade lite fler spadar och hinkar för de mindre barnen och lite andra bra saker.
Tack alla ni som satt in pengar till barnen. Ni kan tro att de har lekt roliga lekar i huset.

Under veckan som gått har männen i teamet hjälpt till med skolbyggnaden. Det har mest varit tungt arbete med att blanda och köra cement.
I teamet fanns det flera sjuksköterskor och de har haft fullt upp med att hjälpa vår sjuksköterska med att ge alla barnen "avmaskningsmedel". Det var ingen lätt uppgift för den medicinen smakar illa och det var mycket gråt och skrik innan de var klara. En av pojkarna lyckades kräka upp medicinen 5 gånger. Vi har haft problem med diarréer och en tänkbar anledning är att de har mask i magen. Tiorna har sett att i alla fall 3 barn har haft en mask i avföringen.

Idag har vi ett nytt team på besök. Under tiden som de stora barnen hade olika aktiviteter tillsammans med dem lagade jag, Patti Sue och ett antal hjälpsamma barn till lunchen. Här delar Tati äggen i mindre delar medan Jonathan försöker att norpa någon liten bit. När Tati kom till barnhemmet kunde hon inte gå. Hon hade levt tillsammans med hundar under huset och behandlats mycket illa. Det tog dock inte lång tid innan hon lärde sig gå och prata. Med kärlek och omsorg kommer man långt. Nu är den mest hjälpsammaste av alla barnen, men man behöver ha lite tålamod och visa henne hur hon ska göra. Det var en perfekt dag för det idag och hon var så glad.

Rosa kunde också hjälpa till och efter att vi var klara hjälpte hon till att torka disken. Ni anar inte hur mycket disk det blir under en dag.......

De här tre filurerna ville gärna hjälpa till de också - med att äta! Det är från vänster Josue, Nathanael och Alejandro.

Åh vad det är svårt att räkna alla djuren - uno, dos, tres, quatro, cinco, seis, siete....
Just nu håller vi på med talen upp till 7 och det är inte helt lätt att komma ihåg alla. Josue ser lite fundersam ut.

Det här är en granne till oss. Han heter Claus. Han och hans familj bor i ett "brädskjul" precis invid hängbron som går till sjukhuset. På bilden står han till vänster och hans pappa är i mitten och hans bror till höger. De är cofaner, en indianstam som numera bara består av ca 600 individer. Pappan och brodern kom på besök i förra veckan och jag ville så gärna ta en bild på dem i deras fina kläder och halsband. Tyvärr hade inte pappan sin huvudbonad med underbara fjädrar med sig. Tänderna i pappans halsband är från vildsvin.

Till sist en video på barnen i klass 1. De har tränat på klockspel och här spelar de för oss alla på måndagens morgonsamling.

Så hoppas vi att våren har kommit till våra läsare. När jag skriver detta regnar det kraftigt här i Shell. Men det behövs mycket regn så vi klagar inte.
Hälsningar
Ingegerd och Pehr

Tsunamivarning och besök på en "granja"

Söndag igen?
Oj vad tiden går snabbt. Är det samma sak hemma i Sverige?

Vilken katastrof det har varit och är i Japan. Även här i Ecuador var man beredd på en Tsunami. Människor evakuerades från flera platser utmed kusten. Men som tur var blev det inga större problem här.

I fredags tog vi vår lilla grupp till militärernas bondgård här i Shell. Där föder man upp kycklingar, grisar och fiskar. Det finns ca 1000 soldater på basen här, så det går åt en hel del mat. För våra barn blev det en stor upplevelse att se dessa djur. Dessutom fick de se hästar och kaniner. (men de blir inte till mat för soldaterna)
Här tittar vi på kycklingarna.

Här ser ni trynet på pappa gris. Han har hela stallet fullt av sin avkomma. Det är en stor och vacker galt.

Det här är fiskodlingen. Just nu fanns där bara små yngel för vattnet räcker inte till att fylla de stora dammarna. Trots att vi tycker att det regnar jättemycket här, räcker inte regnen till. Man talar hela tiden om att det är alldeles för lite vatten i floderna.

Vi har också låtit barnen göra sitt eget mellanmål. De fick göra en fruktsallad. Här kan du se med vilken koncentration barnen delar på sina frukter och bär. De här barnen får ju inte lära sig att tex laga mat genom sina föräldrar och Tiorna har inte heller den tiden att låta de små få vara med vid matlagningen.

Sheila ser lite ledsen ut, det är för att hon måste vänta med att äta av den goda frukten. Hon förstår inte alls varför det ska vara nödvändigt.

När allt var uppätet ville alla diska sin tallrik! Det var lika uppskattat som tillagningen.

Den här veckan har jag tillbringat kvällarna med att försöka lära Tiorna att baka bröd. Eftersom brödet är billigt att köpa är det ingen som bakar hemma. Dessutom är det inte alla som har en ugn i sitt kök heller. Tanken är att de Tior som arbetar kväll och natt ska baka bröd till barnens frukost. Det har varit lite experimenterande för att få den rätta konsistensen på degen och att få rätt temperatur på ugnen. Vi har en stor gasugn och det är svårt att reglera temperaturen i den.
Men roligt har vi haft och det är ju aldrig fel?
Här sitter vår gladaste och skämtsammaste Tia Heidi med lite av degen. Det behövs ca 90 bullar varje dag så det blev en hel del knådande.

Lilla Carla är tillbaka på barnhemmet. Visst ser man att hon mår mycket bättre! Hon äter lite bättre och är mycket piggare.

Piggare är också lille Thelmo. Han har haft mask och det är inte så konstigt om han inte har gått upp i vikt då. Men nu hoppas vi han är på bättringsvägen.

Till sist några bilder på två glada kompisar. Det är Juan Pablo och Sami som spexar för oss. De andra barnen sover så de har alla vuxnas uppmärksamhet och det gillar de verkligen.
Det är inte lätt att dela uppmärksamheten med 56 andra barn så man får passa på när det går.

Hälsningar till alla våra läsare
från Ingegerd och Pehr

Carneval

Den här helgen firar man "carneval" här i Ecuador. Det verkar som om det går ut på att spruta ner varandra med vatten så jag håller mig ifrån huvudgatorna.
Barnen hade sin egen carneval i fredags då de fick spruta och slänga vatten på varandra.

Vi hade också lite lekar på temat vatten och ägg. Här ser du en stafett där de balanserar ett ägg på en sked och när de kommit fram ska de knäcka det ägget i huvudet på nästa man i ledet.

En annan lek var att försöka bita om ett äpple som låg i en balja med vatten. När man väl fått upp det skulle de springa tillbaka och äta upp äpplet. Barnen och vi vuxna hade en rolig eftermiddag tillsammans.

I den här skapelsen fanns det fullt med godis! Mycket populärt!

Nu använder vi spring och cykelbanan för fullt. Det är härligt att se barnens glädje när de cyklar eller springer runt.

Banan går lite upp och ner så det blir väldigt bra träning av både balans och kondition.

De små kan springa varv efter varv och frågar varje gång - Ett varv till? Får jag springa ett varv till?

Det går ganska bra att köra Rosita i rullstolen som tur är. Hon är alldeles för tung att bära så vi behöver använda rullstolen och vi vill ju att hon ska vara med så mycket som möjligt.

Flickorna i den stora klassen har haft ett litet projekt om att använda sopor. De valde att göra kläder av sopsäckar. De fick sedan presentera sitt arbete och visa hur de arbetat. Här visar Rosa och Maria sin fina klänning av plastpåsar.

Här ser ni vår nya lilla bebis. Han är en månad och heter Jacob Israel. Han blev övergiven på sjukhuset i Puyo när han var alldeles nyfödd. Han var lite sjuk i början men nu verkar han pigg och och han äter bra.

Vi har nu äntligen fått se vilda apor. I går fick vi följa med en av byggarbetarna, Jaime, till hans gård på landet utanför Puyo. Där fick vi se söta apor. Visst liknar han Herr Nilsson?

Juan Pablo gillar att busa med Pehr. Så fort han ser Pehr kommer han springande och vill att Pehr ska leka med honom. De brukar ha roligt tillsammans.

Vi har lagt till en länk som vi hoppas ni vill gå in på. Då hamnar ni hos den svenska familjen Egberth. Det är en läkar/barnmorske familj som kommer att arbeta på sjukhuset här under 3 år. Där får ni möta en annan del av arbetet som utförs här av volontärer från olika delar av världen. Vi var tillsammans med dem förra lördagen och hade en så trevlig dag. De bjöd oss på både lunch och middag! De har 3 fina och härliga barn.
Det var skönt att få vara i en lite mindre familj än vad vi är vana vid numera. Dessutom fick vi prata svenska hela dagen.

Många glada hälsningar från Ingegerd och Pehr