Sista veckan

Otroligt så fort veckorna gick. Detta inlägget skrivs hemma i Kvistofta.

Sista dagarna var fyllda av aktiviteter och ganska känslosamma. Jag vill gärna komma tillbaka men vet inte när och hur så att ta adjö var svårt. 

Det blev som tur var tillfälle för mig att få träffa familjen som ska adoptera Rosa. Rosa har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Hon är 6 år och kom till barnhemmet som liten baby. Hennes ben och fötter är deformerade och hon kan inte gå men hon är snabb på att krypa.

 Mamma Jennie

Hennes nya familj kommer från Brookhaven i Texas och är underbara. Hon kommer att få det bra hos dem. Fantastiskt roligt och känslosamt att träffa dem. De hade skickat lite bilder och böcker som jag läste för henne och pratade om hennes nya familj.

Här bakar Rosa bullar. Hon ser allvarlig ut på bilden men tyckte att det var jätteroligt och var stolt när hon kunde bjuda de andra barnen på bullarna.

På torsdagen åkte jag tillsammans med Patti Sue till Ambato. Där handlade jag lite nya uteleksaker. Det slits ju rejält med så många barn som använder dem.  Men tack vare alla som skickat pengar genom oss kunde jag förnya dem och glädja barnen på detta sätt.

Dessutom räckte pengarna till nya redskap i köket och till utrustning i skolan. Tack alla givare hälsar Patti Sue.

 

Här är vi och kollar på fiskarna som finns i två dammar. Fiskarna heter Tilapia och är en jättegod fisk. Man köper dem som små yngel och så växer de ganska snabbt till lagom tillagningsstorlek. Barnen älskar att mata dem. Det finns också 10 kycklingar på tillväxt som snart blir god middagsmat.

Här ser ni Barnhemmets glada och duktiga kokerskor. De lagar verkligen fin och god mat till barnen.

Till sist en bild på Ruby med en av kattungarna som finns till barnen att leka och kela med.

Tack för den här gången!

Lördag

 H

Idag ska vi ta med oss några av de mindre barnen till en pool och bada. De var inte med till kusten så vi försöker skipa lite rättvisa om det går.

De äldre flickorna är på väg till Puyo för att handla mat och så ska de laga en middag. Det är ett matteprojekt för att hjälpa dem förstå vad mat kostar. Det är ju inte lätt att begripa eller förstå när de blir serverade maten. Men de får alltid hjälpa till med de olika sysslorna här. Och de är väldigt hjälpsamma med de minsta barnen. De kramar och leker med dem ofta.

 Igår tog vi med de äldsta till en ungdomssamlig i en av kyrkorna här. Det finns flera. Det var omkring femtio ungdomar samlade och de hade en "talent" kväll. Det betydde att de fick visa upp olika talanger som de har. Det är så roligt att se hur lika tonåringar är över hela världen. Stoj och Stim och mycket skratt.

 Det är fantastiskt roligt att möta olika personer som vi träffade under vårt år här. Vi hälsar och pratar och det känns som om jag inte varit borta. Den stadiga frågan är: När kommer du tillbaka? Lite svårt att svara på.... Många hälsningar Ingegerd

Sommaraktiviteter

Nu har vi fullt med aktiviteter igång. Eftersom barnen har sommarlov sover de lite längre men efter frukosten delar vi upp dem i olika grupper och hittar på saker som passar just dem. I min gruppp gjorde vi båtar som vi ska prova i den lilla floden som rinner just bredvid barnhemmet.

 I dag hade jag Också två par från Sverige på besök. Det var så roligt att få visa och berätta om barnhemmet för dem. Tyvärr har jag redan glömt deras namn men de var från Stockholm och Norrtälje. Om ni läser detta så tack för sakerna vi fick. De har redan börjat användas.

Vi har många nya små barn. På eftermiddagar ska jag tillsammans med Aleta träna några av dem. De behöver mycket uppmärksamhet och tillfälle till att bara leka. Det finns inte tid för de som arbetar här att göra det. Tiden går så fort bara. Jag hinner inte med allt jag skulle vilja göra.

Tillbaka i Shell

Jag - Ingegerd, är tillbaka i Shell och Casa de Fe! Visserligen bara till den 6 juli men det viktigaste är ändå att få komma tillbaka. Den här gången är Pehr inte med. Han är hemma och jobbar på olika projekt med vårt hus. Det känns helt fantastiskt att vara tillbaka. Att få se alla barnen igen och träffa de andra vlontärerna. Flera av de vi lärde känna är också tillbaka.

 Jag hade förmånen att få följa med de äldsta barnen till kusten. Det är ett team från en kyrka i New Mexico som ordnar resan för tredje gången. Jag kom precis lagom i tid för det. Vi möttes utanför Quito och så följde en lång busstur till Same.

Där finns ett hus som fungerar som ett vandrarhem. Ingen hög standard men det spelar inte så stor roll när vi får bada i det underbara varma vattnet. Jag önskar att ni kunde höra alla klingande skratt från barnen. Vågorna slängde de lite mindre barnen upp och ner och de njöt i stora drag.

Vi var totalt 48 personer så de två damerna som hade hand om maten hade fullt upp.

 Alla vuxna hade hand om var sitt barn och det behövdes för de blev spralliga som kalvar på bete. I måndags åkte vi den långa vägen tillbaka till Shell. Det tog hela dagen. Nu har vi startat med lite olika sommaraktiviteter. Idag har vi virkat och fiskat. Så snart jag lärt mig hantera kamera och min nya iPad kommer det bilder. Många glada hälsningar från Ingegerd