Matteprojekt

Vi har haft en mycket intensiv vecka tillsammans med teamet från North Dakota. De var så arbetsvilliga och har gjort en stor insats. Pehr har haft fullt upp varje dag att visa dem arbetsuppgifter, hämta material .....
De hade också med sig en mängd skor i olika storlekar till barnen. Det blev vi mycket glada och tacksamma för. Våra barn sliter ut sina skor ganska snabbt, precis som alla barn gör i den åldern.
Cykelbanan är nu i det närmaste klar och kan snart börja användas tack vare dessa ungdomar.
I torsdags hjälpte de till med den första gjutningen på skolbyggnaden. Det är hårt jobb att blanda all cement och köra ut den till formarna.

Här ståra inhemska arbetare beredda att ta emot cementlassen.

Varje eftermiddag har barnen fått vara med och hjälpa till. De tycker om att vara med och de är riktigt duktiga. Här kör de armeringsjärn.

Jimmy kör en liten extra tur med sin lillebror Ariel.

Allison som är lärare för de äldsta flickorna och jag har startat ett matteprojekt. Pehr och jag har lovat alla 8 flickorna att de ska få veckopeng. De har ganska liten uppfattning om vad saker och ting kostar eftersom de aldrig behöver köpa något eller handla mat med sin familj.
De fick först gå till en affär och titta på vad de skulle vilja köpa och skriva upp vad det kostade.
Allison gav dem lite olika exempel att fundera över i klassrummet. Vad blir summan om de sparar i 4 veckor? i 5 veckor osv.

På torsdagen fick de så sin första veckopeng - 1 dollar och 25 cent. Egentligen skulle vi börjat veckan före men då var jag sjuk så nu fick de för två veckor.
Det blev mycket diskuterande på vägen till affären. Både jag och Allison var mycket spända på vad de skulle köpa, om de skulle handla alls eller kanske till och med spara på pengarna. Det är ju ingen stor summa för oss men har man inte haft pengar förut är den summan stor.
Vi berättade för Karen som äger affären att det nog skulle ta lite tid för flickorna att bestämma sig, men hon förstod och var glad för deras skull.

Först av alla var Maria. Hon visste precis vad hon ville ha. Det var hårvax till hennes lillebror!
Gabriella var den enda som sparade alla pengarna. Hon hittade ett schampo som hon ville ha och nästa vecka kommer pengarna att räcka till det.
Det var många funderingar och mycket huvudräkning. Några köpte balsam tillsammans och fick så pengar över till en glass eller chips. Det var bara Maribel som köpte en leksak, en mobiltelefon som hon var lycklig för just då. Vi får se om det varar.
Det var riktigt intressant att vara med och se och höra deras funderingar. Här står Jenifer och funderar över vad hon vill köpa.

I klassrummet kommer de att arbeta vidare med vad som behövs för en familj att leva på, vad man har i lön, vad det kostar att hyra ett hus och andra viktiga lärdomar.

I fredags tog vi vår lilla grupp på vår fredagsutflykt. Den här gången gick vi hela vägen till en lekplats som ligger nära gamla barnhemmet. Det tog lite mer än 30 minuter. Barnen var verkligen duktiga och gick hela vägen utan att klaga. Lite glass smakade bra i värmen för vi hade faktiskt sol och fint väder. Men när vi skulle gå tillbaka var de så trötta att vi fick pausa flera gånger. Här sitter de så fint på trottoarkanten och dricker lite cocacola.

Till sist en vacker blomma från min rabatt vid vårt hus. Varje dag går jag ett varv och petar bort lite ogräs och bara njuter av växtligheten här.

Vi önskar alla vara läsare en vecka fylld av frid och glädje.
Ingegerd och Pehr

Cykel och springbana

Den här veckan har jag tillbringat i sängen. Det var väl egentligen inte så konstigt med tanke på att nästan alla barnen har varit sjuka i omgångar och att jag är så nära och har så mycket kontakt med dem. Ont i huvudet, förkyld och hög feber. Men nu verkar det som om det vänt, jag är uppe på benen igen. Skönt, för det är så väldigt tråkigt att vara sjuk.

Pehr har klarat sig bra. Han har haft fullt upp med att köra och handla och förbereda för vårt nya projekt - skolbyggnaden. Här händer det dessutom hela tiden saker som måste åtgärdas och fixas. Som igår när kommunen stängde av vattnet, då gäller det att få igång pumpen till vattenreservoaren som finns under tvättavdelningen. Den rymmer 16 m3 så den räcker i några dagar i alla fall.

Våra arbetare har jobbat hårt hela veckan med att göra en cykel och springbana i backen ovanför barnhemmet. Vi har lagt den i slingor upp och ner för att få den så lång som möjligt. Där ska barnen kunna springa och cykla så många varv de bara orkar.

Först fick hela området rensas från sly och buskar med machetes. Sedan högg de upp grästorvorna på hela sträckan och placerade ut stenar längs kanterna. Det har gått åt många lass stenar.

Nu ska hela sträckan fyllas med en särskild sort sand som man använder här. Den bildar en jämn och fast yta, och som ett extra plus gillar inte ormar att vistas på den ytan. Det blir många, många lass att köra med skottkärra.

Vi har ett nytt team på besök. Det är 30 personer från en kyrka i North Dakota. Det är både unga studenter och pensionärer med, en härlig blandning. De ska hjälpa till med bygget, köra sand och grus till cykelbanan och leka med barnen. Idag (söndag) har vi firat gudstjänst tillsammans med barnen och teamet.

Här sitter Geovanny, han vill helst inte sitta stilla längre stunder, han har vad vi brukar kalla "myror i byxorna". Men sedan vi flyttade upp barnhemmet och vi fick så mycket större ytor för barnen att röra sig på har han förändrats ganska mycket. Jag tror det beror på att han numera får utlopp för sitt rörelsebehov. Jag har fixat ett klätterträd till honom som han älskar.

Det här är Daniela, en ny flicka. Hon är 12 år gammal och kom till oss i förra veckan. Jag vet bara att hon är väldigt rädd för sin styvpappa, och därför inte vågade bo kvar hemma. Hon ser så glad ut när hon sjunger tillsammans med Allison, en av våra volontärer. De sjunger en sång som handlar om att vi alla behöver någon att luta sig mot ibland. "Everybody need somebody to lean on"

Efter gudstjänsten åt vi lunch tillsammans, det blev korv och bröd och underbart god melon. Populärt både bland barn och vuxna.

Till sist kommer det en stämningsbild tagen utanför vårt hus. Det är El Altar som för ovanlighets skull kunde ses vid solnedgången. Det var så andlöst vackert med snön som gnistrade och himlen i underbara färger bakom.

Många glada och "friska" hälsningar från
Ingegerd och Pehr

Vattenläcka

Plötsligt började det rinna vatten i babyrummet från ett ställe där det inte borde. Vattnet sipprade fram från en vägg. Det blev till att riva och knacka upp för att hitta vad som läckte. Under tiden fick Tiorna bära de små till de stora barnens toaletter och duschar. Det blev mycket extra jobb för dem.

Men efter att de tagit bort badkaret och knackat fram rören hittade de ett fel. Någon hade helt enkelt inte dragit åt en mutter tillräckligt. Det visade sig att det kom ännu mera vatten och det var från duschrummet vägg i vägg. Mera hackande och till sist hittade de felet. Här hade någon använt en koppling men av ett annat material som inte går ihop med tuberna.
Nu är allt lagat och vi hoppas verkligen att det inte finns fler fel gömda i väggarna. Eftersom alla rör är inmurade vet vi inte om det finns fler missar. Jag hann inte ta några bilder för jag har fått tillbringa några dagar i sängen.
Många av barnen är sjuka och jag har fått lite av varje känns det som. Feber, halsont och huvudvärk.

Så här ser huset ut nu - målat och klart. Den gröna färgen är helt ok men den orange är lite väl skarp enligt mitt tycke.

Konstigt nog tycker jag att den här kombinationen är underbar, en orange blomma i allt det gröna här.

Jag måste då och då ta med lite blommor i bloggen. Det här trädet står utanför vårt hus och det blommar året om med underbara gula blommor.

Vi har firat syskonen Gilmar och Anita som fyllt 6 resp. 7 år. Jag hade deras lillebror Alejandro i famnen när vi sjöng för dem, men när man doppade deras ansikte i tårtan, som hör till här, blev han mycket fundersam. Han tittade och tittade och var nära att gråta men så såg han att de skrattade och då blev han glad i gen.

Här sitter Jimmy och målar en kruka som han har spikat ihop. Vi har fått en stor påse med färdigsågade bitar och en instruktion hur man bygger en "kruka" att plantera i. Det var spännande att se hur de vände och vred på bitarna för att få dem att passa ihop. Sedan fick de måla dem och så fort jag är frisk igen ska vi plantera lite fröer.

Det här är Gabriella och Jimmy, de är syskon. Det är så fina barn, artiga och hjälpsamma och så vet man att de haft det riktigt besvärligt med en pappa som gjort saker mot dem som en pappa verkligen inte ska göra. När Jimmy hade gjort sin kruka hjälpte han sin syster.

I fredags åkte jag och Norma till en fågelpark för att barnen skulle få se vilka fåglar det finns i regnskogen här. Numera måste man ganska långt in i regnskogen den för att få se dem i fritt tillstånd. Jag trodde att det skulle vara lätt att få se fåglar här men det är det inte. Man kan höra många fåglar men de flesta är skygga.
Det känns lite sorgligt att se dessa vackra och färgglada fåglar i burar.

Bara att få åka i bilen var en upplevelse för de här barnen. Geovanny som nästan aldrig annars kan sitta stilla, satt som ett ljus i bilen och tittade med stora ögon på allt.
Lilla Rosita lyser som en sol. Hon har bara en fot och den är lite felvänd, så hon har en rullstol att åka i. Hon kan inte heller öppna munnen riktigt, därför har hon problem med att äta och att prata.

Här står vi och beundrar de vackra tucanfåglarna. Det fanns också en struts som några av barnen blev rädda för. Inte konstigt för de är ju jättestora.

Pehr har i kväll åkt till barnhemmet för att ta emot ett nytt team. Det är en familj från USA som ska vara här och hjälpa till en vecka. Det behövs alltid hjälpande händer här. Någon som skulle vilja komma hit?

Många varma hälsningar från
Ingegerd och Pehr

Nya barn och barn som flyttar hem

Några barn kommer och några går. Så är det här. Vi har i veckan sagt hej då till Boris som har bott på barnhemmet i 4 år. När han kom var han i ganska dåligt skick. Om man är fattig och bor långt från ett sjukhus är det inte så lätt. Nu är han en frisk och stor pojke och hans pappa kom för att hämta hem honom.
Det känns sorgligt på samma gång som det är härligt att se barnen återförenas med sina föräldrar.

Det här är lilla Carlita som kom till barnhemmet för någon vecka sedan. Hon var mycket undernärd och så svag.

Hennes mamma sitter i fängelse och mormor har haft hand om henne. Hon är 1,5 år men vägde strax över 4 kg. Hon kunde inte behålla maten, så man tog henne till sjukhuset där hon fick vård. Nu är hon tillbaka hos oss och hon kan äta lite i taget och ofta, ofta. Hon har gått upp i vikt och orkar att sitta upp kortare stunder. Hon är så söt, så söt. Vi hoppas och ber att hon inte har fått skador av undernäringen. Här blir hon matad av Tia Germania.

Den här pojken heter David. Han bor egentligen hos en lärarfamilj här i Shell. De håller på att adoptera honom, men det tar ibland ganska lång tid. Pappan blev allvarligt sjuk och familjen har nu fått åka tillbaka till USA för en njurtransplantation. Eftersom papperna för adoptionen inte är klara kunde de inte ta med sig lille David. Nu bor han hos oss på barnhemmet tills dess familjen kommer tillbaka.

Junior har börjat i en specialklass inne i Puyo. Ni skulle ha sett honom när han fick sin ryggsäck och fick åka med de andra barnen i bilen. Jag hade inte kameran just då, tyvärr för han såg så stolt och så viktig ut. Han är alla barnens favorit. De vill så gärna krama honom och leka med honom men han vill inte alltid vara med och då protesterar han mycket högljutt.
Visst kan man se att han är en bestämd ung man?

Här på barnhemmet får alla barnen hjälpa till med det de kan. Här är det Javier och Ariel som torkar golvet. De är så duktiga och hjälpsamma. Jag har aldrig fått ett "Ne"j av någon av barnen när jag har bett om hjälp. Tvärtom frågar de ofta om man vill ha hjälp med något. Kommer man med något tungt är snart någon framme och vill hjälpa till och bära. Till och med de små barnen i vår lilla grupp älskar att bära och hjälpa till.

Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet. Om det stämmer blir jag nog över hundra år så mycket som jag skrattar här. Jag har säkert skrivit om det förut, men nu måste jag göra det igen. Dagarna här är fulla av skratt och glädje. De flesta barnen har svåra upplevelser bakom sig och de har sett mycket hemskheter. Men vi skrattar och har så roligt tillsammans. Det är även så med Tiorna som jobbar här. Flera av dem har också haft det svårt som barn och även som vuxna. Men de skrattar och skojar och vi har roligt tillsammans.

Här ser du Josue. Han och jag har byggt ett högt torn av Duploklossar. Ju högre tornet blev desto gladare blev han. Sedan kom höjdpunkten när tornet rasade! Han skrattade och jublade så att alla måste komma och titta vad det var som hände. Hans skratt smittade så!
Bara de skratten gav mig nog en månad extra. Sedan fick vi bygga upp tornet om och om igen, och det var lika roligt varje gång.

Ja, det var lite glimtar från den här veckan. Nu ska jag och Pehr gå upp till barnhemmet och planera för nästa vecka. Vi får ett team på besök och de måste ju få lite bra arbetsuppgifter.
Vi har tänkt att anlägga en gång och cykelväg runt om hela egendomen. Det kommer att bli bra.

Hoppas att ni därhemma mår bra och att vi hörs om en vecka!
Hälsningar
Ingegerd och Pehr