1:a Advent

Tänk att det redan är 1: Advent!
Vi har hört att det har varit en snöig och kall söndag hemma i Sverige. Här har vi som tidigare varmt och skönt. Visserligen får vi en regnskur då och då men det friskar bara upp. Här sitter jag och njuter av en amaryllis i vår trädgård.

Vi har köpt en julgran! Det är ett pinjeträd som man har klippt så att det ser ut som en gran.

Här hugger Pehr till foten med en machete, så att den går att sätta ner i gräsmattan, för vi ska ha den ute på gräsmattan.

Idag har det varit den stora folkräkningsdagen här i Ecuador. Den inträffar vart tionde år. Mellan 7-5 fick ingen gå längre än 6 meter från sitt hus. Alla affärer var stängda och inga bussar eller någon trafik överhuvudtaget har varit tillåten.

Det har varit otroligt lugnt och tyst hela dagen. Men vid 11-tiden hördes ett väldigt oväsen och plötsligt kom ett jetplan in för landning. Det visade sig vara ett regeringsplan, men om det var presidenten själv som kom vet vi inte, men det körde en hel karavan med fina bilar förbi vårt hus på väg till Puyo.
Även vi utlänningar fick svara på en massa frågor om huset och de ville veta antalet lampor, antalet rum, om vi har internet,om vi har datorer och hur många barn vi har.

De som går runt och frågar är ungdomar i gymnasieåldern. De gör det helt frivilligt och de får inget betalt. Även alla byar i djungeln ingår i undersökningen. Där är det lärarna som ansvarar för att alla hushåll besöks och får svara på frågorna.

Nu är gården klar så att vi kan gå ut med barnen utan att vara rädda för att någon ska försvinna.
Det är så otroligt skönt att kunna vara ute med dem och låta dem röra sig fritt. Jag har köpt några djur som de leker med.

Vi har också en fallskärm som vi leker med. Vi lägger en boll i mitten och så försöker vi få den att studsa runt. I bakgrunden ser du uteplatsen där vi har 2 stora tvättmaskiner och 2 torktumlare. De får arbeta hela dagarna. Det blir massor tvätt med 55 barn.

En eftermiddag tog jag ledigt och åkte med Kerstin till en stor trädgård där man samlar på orkidéer. Kerstin åker tillbaka till Sverige på tisdag, så vi fick en eftermiddag för oss själva innan hon lämnar oss. Det har varit så roligt att lära känna henne och höra henne berätta om hur det var när hon och hennes man kom hit i början på 70-talet. De var mycket involverade i sjukhusbygget och höll i kontakterna med svenska SIDA som finansierade 2/3 av byggkostnaderna.

Jag har haft en alldeles fel siffra för hur många sorters orkidéer det finns här i Ecuador, den rätta siffran är ca 4000. Helt otroligt. Vi blev visade runt och såg från de allra minsta till stora vackra orkidéer. De minsta fick vi använda en lupp för att kunna se. Här visar guiden oss en liten, liten blomma.

I torsdags hade vi en "parillada". Vi grillade massor av kyckling och nötkött och det tog många timmar.

Sedan samlades alla i matsalen och åt tillsammans. Det är så härligt att vi får plats att
samlas alla tillsammans även om ljudnivån kan bli hög.

Barnen älskar den här maten. De kan äta hur mycket som helst. Det här är Edy som njuter av maten.

I kväll har vi varit i Baños och tittat på ett vulkanutbrott. Det är vulkanen Tungurahua som sprutar eld och lava. Det var fantastiskt spännande att se och höra. Det dånar rejält, som åskdunder och man känner vibrationerna i hela kroppen. Tyvärr kan min kamera inte fånga detta på bild. Än så länge är det ingen fara för de boende i närheten av vulkanen men man kan aldrig veta vad som kan hända. Den här vulkanen har haft flera stora utbrott under de senaste åren.

Många varma hälsningar från
Ingegerd och Pehr

Snö och regn

I dag är det Pehr som skriver om sina upplevelser.

Den här veckan inleddes lite annorlunda eftersom det var byggkillarna som höll i programmet för samlingen på måndagsmorgonen. Dockteatern gick hem hos barnen och temat var ”bygg ditt hus på stadig grund”. Detta var också avtackning från Dwights sida då han lämnar Shell efter nästan två år. Dwight har varit ansvarig för bygget och han har varit en bra förebild för byggarna .

Här kommer det blåst och regn...

Han delade ut en avtackningsgåva till byggkillarna, en spann med lite byggverktyg, kläder och leksaker. Uppskattat inslag. Resten av dagen var det som vanligt hårt arbete.

Till Cilla: killarna gillade verkligen shortsen och kalsongerna!

På tisdagsmorgonen samlades alla byggarna kl. 0400 för en överraskningsdag. Vi lastades in i trucken och färden startade mot Ambato. Strax efter kl sex avslöjades målet som dock är väldigt litet på bilden. Det är Chimborazovulkanen som vi skulle ta oss upp på så högt det går. Inte upp till toppen på 6000 m men väl till 5000 m. Toppen lyste fantastisk vackert i gryningssolens sken och alla var lyckliga över att det inte var molnigt.

Men som så mycket annat här i Ecuador kan allting ändras mycket snabbt.

Ingen var förberedd på snökaoset som kom på väg upp mot toppen. Det snöade rejält här och detta var bara några timmar efter att den första bilden togs.

Vi fick överge trucken och gå/ lifta upp med en snökedjebil sista biten. Jag tyckte inte att det var kallt men för killarna, som bor bara några timmar bort i djungeltemperatur var det mycket kallt. Temperaturen var bara 2-4 plusgrader.

Dock hade ingen några ordentliga skor för att gå i snö. Jag hade sandaler på mig och det var en intressant upplevelse att plumsa i snön med dessa. Inget jag kan rekommendera, men jag klarade mig undan frysskador.

Senare under morgonen stannade vi för att äta frukost i RioBamba en höghöjdsstad i Anderna.

Det var en stadig frukost i stadens saluhall, som vi klarade oss långt på. Färden gick sedan vidare på smala vägar genom småbyar och gårdar.

Vi besökte Ecuadors största sjö, delvis konstgjord. La Laguna de Colto. Den är lika stor som Ringsjön.

Det här är Ecuadors första katolska kyrka från 1500-talet. Också den i Colto.

Hemma igen vid tiotiden på kvällen. Puh… Arbete som vanligt på onsdagsmorgonen.

På tal om väder så har det varit extrema regn också. Både torsdags o fredagseftermiddagarna har bjudit på skyfall av sällan skådat slag med inslag av tornadovindar. Dessa två regn var de värsta på 25 år. De sköljde med sig allt i sin väg nerför bergen och i vattendragen. Det var mycket nära att huset skulle översvämmas. Om vattnet stigit bara en 1dm högre hade det blivit kritiskt. Vi byggde vallar för att avleda vattnet från huset så fort vi kunde. Hjälpte lite. I dessa regn räckte det med 1-2 sekunder ute i regnet för att du skulle bli dyngsur. Det var en skrämmande upplevelse.

Här kan du se hur vatten forsar fram över vår bro. Vattnet sköljde också bort mycket av sanden som körts in på gården där de minsta barnen ska få leka.

Shell har en egen festival. Den inleddes i torsdag med en stor parad. Vi tog alla barnen i trucken och åkte till stadens centrum för att se paraden.

Deltagarna var allt från de minsta dagisbarnen till en grupp äldre dansare.

Alla kandidaterna till tävlingen om att bli Drottningen av Shell åkte också på klädda vagnar genom staden.

Även en tjur som fått fina priser på någon utställning fick delta i paraden..

Musikkårer har spelat och militärerna har marscherat och allt avslutades med ett stort fyrverkeri .

Som ni kanske har sett finns det en översättningstjänst nu på sidan . Johanna har hjälpt oss med att lägga till denna. Du hittar den uppe i vänstra hörnet. Så nu kan man läsa vår blogg på vilket språk man vill. Tänk vilka finesser det finns numera.

Många hälsningar till er alla från

Ingegerd och Pehr

21: e november

Hej alla lasare
Tyvarr har vi inte hemma haft tillgang till internet de senaste dagarna.
Sitter pa ett internetcafe med mycket dalig forbindelse.
Sa fort det bara gar ska vi uppdatera sidan.
Halsningar
Ingan o Pedro

Nya möjligheter

Den här veckan har vi verkligen njutit av att finnas i det nya huset!

Även om det regnar eller om solen skiner, så fungerar allt mycket, mycket bättre. Barnen har mera plats att röra sig på och det känns så mycket luftigare och renare.

Pehr har haft fullt upp hela veckan med olika saker som inte fungerar eller behöver fixas eller sättas upp. Gasen behövde justeras, nya rör för vatten, ny pump installeras, listan var lång.

Till råga på allt så försvann kommunens vatten under tre dagar därför att de drog om de stora vattenrören till Shell och Puyo. Dessutom är det mycket lågt vattenstånd i floden som förser oss med vatten. Detta upptäcktes först när våra egna tankar var tomma. 60 personer utan vatten.
Då blev det lite panik. Som tur är har vi en reservtank under uterummet som fylls på med regnvatten, och den var full. Men eftersom pumpen inte var monterad fick vi ösa upp vatten med spannar. Men vattenpumpen monterades snabbt in efter detta.

Min och Normas lilla grupp har ett litet rum på andra våningen där vi har samling och några aktiviteter. Sedan delar vi gruppen och då kan vi också använda flickornas sovrum till att leka i, eller vad vi har planerat.
Här provar Nila och Sarita fingerfärg. De håller på att blanda blått och gult för att se vad det blir.

På fredagarna brukar vi gå ut på en promenad med våra små barn. När vi kom till floden Pinda var vattnet så rent och klart att vi kunde låta barnen bada. Gissa om de tyckte om det?
Här sitter de och plaskar. De är fortfarande lite chockade för jag tror att det är första gången de badar i en flod. De har mest badat i baljor på gården.

Alejandro och Nathanael ser lite fundersamma ut.

Nayely ser lite frågande ut.



Efter badet smakade det gott med bananer och äpplen.

Nu när det finns mera utrymme kan vi träna barnen i att samarbeta när de leker. Vi fick ett tågsätt av det sista teamet som var här i förrförra veckan. Jag plockade fram det och lät pojkarna prova på att bygga ihop olika banor. Man får hela tiden hjälpa dem och visa att det blir roligare om man bygger en stor bana tillsammans. De vill helst ha en egen liten bit och bevaka sin del. Inte alls konstigt att de reagerar så, de är helt enkelt inte vana vid den här typen av leksaker. Här leker Anthony med ett lok och vagnar.

Djup koncentration hos Javier, Boris, Ariel och Kevin.

Jag har köpt lite leksaksgrytor och en dockservis och målat plattor till en spis för mina småttingar i vårt rum. Men det var inte bara de små som ville leka med det, när de stora flickorna fick se det blev de lyckliga och satte igång att leka. Det är så härligt att se dem leka.

Maribel, längst till höger är mamma och hon sköter om sina barn Marcia, Jennfer och Anita.

Här håller Giovanny, vår terapeut på att träna en av tvillingflickorna. Jag tror det är Geminy.

Det är så spännande att varje dag få följa barnen och se dem utvecklas. Inte minst nu när vi har fått så större möjligheter och utrymme genom att de bor i detta fina nya hus.

Tack för att just du läser vår blogg och följer oss och vårt arbete här i Ecuador.

Många hälsningar
Ingegerd och Pehr

Invigning

I dag blir det många bilder i bloggen. Det är för att vi är så glada och tacksamma för den här helgen då vi äntligen har flyttat in alla barnen i det nya fina huset.

Men vi börjar med fredagen som var den sista skoldagen på gamla stället. Här står alla 4 klasserna uppställda. Barnen i min klass har problem med att stå i ett led, de vimsar runt lite hit och dit - beror det på deras vimsiga fröken eller på att de bara är 3 år gamla?

På fredagen hade de stora flickorna redovisning på sitt projekt om Ecuador och här visar Maria, Jhulisha och Gabriella sin karta där de ritat in alla provinserna i sitt land. Veckans tema var att jobba i team och det är något de här flickorna behöver arbeta mycket med. De blev osams flera gånger men till slut blev det i alla fall en karta.

På eftermiddagen kom det en hårfrisörska som skulle klippa alla flickorna. Då bröt det ut ett stort jämmer och tårarna flödade, ingen av de stora flickorna ville klippa sitt fina hår. Jag förstår dem. Vem vill att någon annan ska bestämma när man ska klippa sig?
Men Megan, en av våra lärare stegade fram och bad om att bli klippt allra först. Då släppte det lite och sedan fick saxen arbeta i flera timmar. De blev så fina! Pojkarna hade blivit rakade för några dagar sedan så de var redan klara.
På lördagsmorgonen satte vi så igång med att ta död på lössen. Först tog vi alkohol som skulle sitta i 10 minuter. Därefter kammade vi och sedan baddade vi med vinäger och en plastpåse över huvudet. Då ser man så här söt ut:

Det här är Tatiana och Dubieska som står redo för nästa omgång.

Under tiden fick de ta ett klorbad för infektionen som fortfarande går runt bland dem. Den sätter sig på olika ställen på kroppen och ömmar så klart. Här sitter Jhulisha och väntar på sin behandling. Jag hade köpt lite spännen och hårband som belöning för att de var så duktiga och satt tålmodigt och lät oss kamma bort alla små djur.

Till sist blev det en dusch och efter det fick de ta på sina baddräkter. Alla gamla kläder ska tvättas noggrant och man ska rensa ut de slitna och trista kläderna. Vi har fått flera donationer med fina kläder som vi har provat ut under sommaren, så alla barnen hade nya fina kläder som väntade på dem i det nya huset.
Här kommer den första gruppen in i nya huset. Det är de stora flickorna.

De har sitt rum på tredje våningen och det har blivit så mysigt. Här ligger Jenny på sin säng och njuter av en nymålad säng, ny madrass och nya lakan. Vi hade med oss 20 kuddar från Sverige som vi köpte när vi var hemma i augusti. Kuddar är ganska dyra här men vi kommer att behöva fler som Pehr och jag ska fixa.

Här sitter Maria och Gabriella. De ska duscha ännu en gång med ett speciellt schampo, sedan ska de få ta på sig sina nya fina kläder.

På varje säng hade vi lagt ett gosedjur som en liten välkomstpresent. De blev mycket uppskattade. Här sitter Ana på sin säng och bara ser så lycklig ut.

Nästa grupp som kom var också flickor, men de är lite yngre. Cintia är mest intresserad av gardinen och tvillingarna (som är nästan helt omöjligt att skilja på) undersöker sina gosedjur.

Det här är Nayeli, Rubi, Nicole och Greis. Bakom dem ser man Geminy och Sarita. De ser lite försiktiga ut och vet inte vad de ska tro om allt nytt som händer. Men sen får de leta rätt på sin säng och gosedjuret som väntar på dem.

Till sist kom så pojkarna. De är 19 som ska bo tillsammans i ett rum. Inez bär på Natanael och hennes leende säger väl allt? Vilken skillnad det blir för alla, inte minst för Tiorna som ska laga mat och sköta om alla 55 barn som bor här just nu.

Jhosue hade fått flipflop sandaler och de var han mycket stolt över. Natanael kramar sin kanin. Visst är de söta mina små tvillingar, som egentligen är trillingar men den tredje brodern bor inte hos oss.

Jag hade laddat upp med en stor säck duplo som de fick leka med och det var lyckat. De är inte vana vid leksaker, utan har fått nöja sig med lite pinnar och annat som de hittat på gården. Pehr och jag ska försöka hitta leksaker som håller och som de kan leka tillsammans med.
Antony sitter på sin säng och leker med duplo.

Idag (söndag) hade vi så invigning och fest för att fira att vi äntligen är här. Vi är samlade på andra våningen där skolsalarna ligger, för att sjunga och be för barnens nya hem.

Jhulisha ber för oss alla tillsammans med tre av lärarna. Det var en mycket högtidlig stund när hon bad och tackade Gud för sitt nya hem som hon har längtat efter så mycket.

Här sitter Pehr och jag med varsitt barn i famnen. Geovanny som sitter i Pehrs knä blev så lugn att han somnade och sov gott under hela invigningen. Han är annars mycket livlig och rörlig...

Vi hoppas att ni gläds med oss - det går väl inte att missa hur nöjda och glada vi är!

Massor av kramar från oss.
Ingegerd och Pehr