bakgrund

söndag 29 maj 2011

Äventyr i Quito

Den här veckan, (2/6) har vi en dotter som fyller år! Grattis, Grattis Johanna ! Bilden tog vi när hon och Robert hälsade på oss i oktober förra året.


De äldsta flickorna har under hela läsåret läst om sitt land, provinserna, vulkanerna och huvudstaden. Som en avslutning på detta, tog jag och Alison dem med på en resa till Quito. Det var första besöket i huvudstaden för dem alla.
Vi bodde två nätter på "Casa Sueca" som är ett gästhus, och det tillhör vår systerkyrka här i Ecuador, PACTO kyrkan. Där bor man billigt och man kan laga sin egen mat i köket. Här bor också Aslan som blev klappad och ompysslad av alla flickorna.


Vi började med att besöka den stora Basilikan och där klättrade vi högt upp i ett av tornen. En underbar utsikt. Vädret var fantastiskt hela tiden vi var här.


Sedan gick vi till presidentpalatset. Där fick vi inte komma in för Rafael Correa hade besök av presidenten från Guatemala. Men vakterna berättade att om vi väntade lite skulle vi få se presidenterna, för de skulle komma ut på balkongen och vinka till folket. Och mycket riktigt. Efter en stund kom de ut och vinkade glatt till alla. Han har en stark utstrålning, president Correa, men åsikterna om honom som president är oerhört skiftande.


Nästa besök var på marknaden där flickorna kunde handla för sina pengar. De har vetat om den här resan ganska länge och några hade sparat så de kunde handla lite olika saker medan några inte hade så mycket att spendera. Projektet med veckopeng har verkligen lärt dem en hel del. De har blivit riktigt duktiga på att räkna och de förstår lite mera av värdet med att spara.


På kvällen tog vi dem med till ett stort köpcenter. Där fick de prova på Japansk mat. De var mycket misstänksamma till att börja med, men efter ett tag tyckte de flesta att det var gott. Marcia tittar misstänksamt på sin mat, men Gabi är modig och smakar på sushin.

Men det läskigaste var rulltrappan. Vi fick nästan tvinga dem med våld att gå på den. För att inte tala om när vi skulle gå av. De hade ju aldrig sett en sådan rörlig trappa förut.

Nästa dag fick vi komma in och titta på de vackra rummen i presidentpalatset. Det var mycket tjusigt och med stora fina rum. Vi blev visade runt av en trevlig vakt och här står vi tillsammans och blir fotograferade för att ingå i presidentens besöks-album.

Utanför står det vakter i fina uniformer. Här skojar jag och Alison med honom, för att få honom att le, men det lyckades inte.


Nästa dag åkte vi till "Mitad del Mundo". Det är en plats med ett stort monument och där kan man stå med en fot på södra halvklotet och den andra på norra halvklotet. Det är en viktig plats för alla ekvatorianer.


Vi fick göra lite olika experiment och det var riktigt spännande att lära sig om ekvatorns betydelse. Jag köpte varsin t-shirt som ett minne av vårt besök. Här står de tillsammans med en vänliga damen i affären.


På eftermiddagend tog vi bussen hem till Shell. Det är bara 20 mil mellan städerna men det tar minst 5 timmar att åka sträckan.

Arbetet för Pehr den här veckan har varit att montera ner så mycket som möjligt från OMU:s gästhem i Quito. De har ingen verksamhet kvar i Ecuador längre så de har sålt alla fastigheter här. Eftersom husen ska jämnas med marken så skänkte de all nedmonteringsbar inredning och utrustning till Casa de Fe. Underbart!!! Har haft hjälp av ett team från Misissippi några dagar med att nedmontera köksutrustning/ badrum/ undertak/ alla dörrar med karm/ all elektrisk utrustning. Nu fyller vi lätt en container. Dock mycket kvar att hämta/ta ner på gästhemmet. Allt kan vi använda i den nya skolbyggnaden och de nya bostadshusen på Casa de Fe. Det är många tusen dollar som vi fått härifrån.



Vi körde till Shell på fredagsförmiddagen och det tog oss 7 timmar att köra dessa 20 mil. PUH!!
Det var årets "crazy fredag" i huvudstaden. Alla var lediga och då lämnar man Quito för att åka söderut eller västerut. Det finns bara en väg åt båda hållen. Gissa vad som händer då. Tvåfiliga vägar blir plötsligt fyrfiliga och det räcker ändå inte till. Överallt kaos på vägarna. Några vägarbeten på dessa vägar gör det ju inte bättre. Fyra filer blir plötsligt en fil och ska gå genom några byar. Som sagt, det finns inga alternativ. Man har verkligen tränat upp sitt tålamod här under detta år. Faktiskt känns det lite avstressande nu med att allt tar så lång tid. Tid förresten, du förlorar inte tio minuter i en bilkö utan istället vinner du tio minuter. Det som är viktigt är hur du utnyttjar denna tid, perfekt att meditera, prata med dina medpassagerare om det viktiga här i liver. Som sagt detta upprör inte folk här lika mycket som där hemma.

Nu har vi bara två söndagar kvar här i Shell för denna gången.
Vi ses
Ingegerd och Pehr

söndag 22 maj 2011

Paulina Aguirre

Veckans mest spännande upplevelse var nog konserten som vi var på i går kväll (lördag). Det var "Radio Interoceanica" här i Shell, som anordnade en konsert i Pyuo med Ecuadors mest kända kristna artister. Vi tog med oss de 10 äldsta barnen och det blev en riktig höjdarkväll.

En av artisterna var Paulina Aguierre som har fått en Grammis för bästa kristna skiva 2009 och hon var jättebra. Alison som är en av våra lärare, känner hennes svåger och på så vis fick vi komma bakom scenen och träffa Paulina. Hon var så intresserad av barnhemmet och barnen och pratade länge med oss. Barnen var mycket nöjda och glada när vi åkte hem.



Glada konsertbesökare!


Här kommer en bild på en av våra tior, Heidi. Men det är inte hon som är det viktiga på bilden. Tiorna har länge klagat över flugor och myror och även andra små odjur som kommer och äter på frukten och grönsakerna. När Pehr fick höra detta tänkte han till och kom på en riktigt bra lösning. Han gjorde en ritning och två duktiga killar som har en mekanisk verkstad byggde och numera får frukten vara i fred.


Nu kommer det några bilder från fredagens utflykt med förskolegruppen. Vi sitter där bak i trucken och när det hoppar och skakar är det som allra roligast. Vi gick en härlig promenad utmed floden Pyuo. Jonathan blev trött mot slutet,men då kom det en turistpolis och erbjöd sig att skjutsa honom på sin cykel. Det kändes bra för både honom och mig som annars hade fått bära honom en lång sträcka.



Väl framme vid målet, smakade det gott med varsin glass. Josue, Nayely, Natanael och Sheila njuter av glassen.

Idag har vi besökt en av tiorna. Hon bjöd mig och Pehr på lunch. Här står hon utanför sitt lilla hus. Det är roligt när man får komma hem och se hur man lever här. Vi har blivit goda vänner under det här året och vi har pratat mycket. Hon har ensam tagit hand om och uppfostrat tre barn eftersom hennes man dog ung. Jag beundrar många kvinnor här som får slita hårt för att ge sina barn ett bra liv.

Tia Judith och Ingegerd


I morgon åker Pehr och jag tillsammans med Patti Sue till Quito. Vi ska besöka en privatskola och ta reda på lite mera om vad som behövs för att vår skola ska kunna få status som en privat skola. Just nu är vår skola en försöksskola och skolministeriet vill att vi antingen blir en allmän skola eller en privat. Pehr och jag hade gärna stannat och hjälpt till med det men året går mot sitt slut och om några veckor bär det hemåt.


Till sist en bild på ännu en vacker blomma man kan se här.


Hälsningar från Ingegerd och Pehr

söndag 15 maj 2011

Husdjur och Zoo-besök

Först vill vi skicka en speciell hälsning till vår blivande svärdotter Li, som fyller år på tisdag. Massor av GRATTIS på din födelsedag! Vi sätter därför in ett underbart foto på henne och vårt barnbarn Frans. Vi saknar er och längtar efter er!


Den här veckan har både Pehr och jag varit lite krassliga. Magen har krånglat och då vill man helst vara nära en toalett... Men idag känner vi oss mycket bättre, tack och lov.

Här kan du se ett av mina projekt - en rabatt på framsidan av barnhemmet. Som tur är har jag fått hjälp av våra arbetare. De fixade stenarna och jorden åt mig på en förmiddag. Det ser inte så mycket ut ännu men jag håller på och samlar skott och plantor hela tiden. Jag har fått lära mig att jag bara får plantera när det är nymåne. Om jag planterar under en annan tid växer det mycket sämre. Det är bara att följa råden från de som vet bäst.

Megan, som är en av våra volontärer har haft besök av sina föräldrar. Hennes pappa hade med sig tröjor till våra barn. Det är ett djur och en liten bibelvers på dem och de är så söta. Här har våra små precis fått dem och vi tog så klart lite bilder. Är de inte ljuvliga - barnen alltså?


Lilla Amanda har svaga ben som behöver lite stöd när Geovanny ska träna henne. Sådana stöd är jättedyra här och jag har därför prövat att sy ett par. Till dem behövde vi plastskenor och till det använde vi en skärbräda som Pehr sågade till rätta storlekar. Kanske något vi kan fortsätta med?


På husdjursfronten har det tillkommit två fåglar. De kommer från en missionärsfamilj som har åkt tillbaka till USA. Barnen älskar dem.


Våra två hönor är tjocka och feta och har en högst osäker framtid. Tia Teresa anser dem vara färdiga för grytan vilken dag som helst.

I går åkte jag tillsammans med Dallas och hennes klass till ett Zoo. Djuren finns bakom ett enkelt hönsnät, så barnen måste vara försiktiga och inte sticka in varken händer eller fingrar. Men den här apan stack ut sin arm och lyckades knipa mig i baken till alla barnens jubel.


De här kajmanerna lever i södra Ecuador och de ser lite farliga ut tyckte barnen.

Besöket avslutades med lek i bassängen. Vatten och barn går alldeles utmärkt ihop! Efter ett tag började det regna men det kunde inte stoppa barnen. Vi har ju den fördelen här att fast det regnar blir det inte alls kallt.

Till sist två bilder från dagens dopgudstjänst. Efter predikan åkte vi till floden Pindo för att vara med om ett vuxendop. Det var vår spansklärare, Betto som tillsammans med två andra ungdomar döptes. Det kändesverkligen härligt att få vara med om detta.




Vi hörs om en vecka!
Ingegerd och Pehr

söndag 8 maj 2011

6 veckor kvar

Ja - det är faktiskt bara 6 veckor kvar på vårt år i Ecuador. Otroligt men sant. Vi ska försöka att njuta och vara glada så mycket vi bara kan de sista veckorna. Det finns så mycket glädje att dela här, som ni ska få se på veckans bilder.
Först kommer det här några bilder från vår morgonsamling. Varje måndag har vi en lite längre morgonsamling då vi också sjunger Ecuadors national hymn. Vår äldsta elev, Rosa håller flaggan och det är väldigt högtidligt.


Efter det kan man slappna av och då ser man så här glad ut: Ruby och Grace!



Geovanny är terapeut på barnhemmet och han är så duktig. Dessutom är han alltid glad och man ser att han tycker det är roligt att jobba med barnen. Här tränar han Mishelle. Målet är att hon ska kunna gå. Hon är en glad liten tjej som skrattar mycket.




Fyra glada flickor och en av våra bebisar. Från vänster ser du Marcia, Maribel, Jacop Israel, Alaina och Yulissa. Alaina är vår sjuksköterska, hon är volontär som vi och hon älskar alla bebisarna precis som de här flickorna.

Min kollega Petra på Wieselgrensskolan har skickat små dockor/figurer som hennes elever har sytt på slöjden. Här sitter Rosita och leker med dem. Tack till alla barnen i Petras klass! Vilken bra idé.

Den här veckan har barnen gjort masker på sina bildlektioner. Temat var olika djur och visst lyckades de bra!

I fredags hade vi en rolig avslutning på veckan. Pehr körde de stora barnen till Nate Saint Memorial School i trucken. De hade bjudit oss dit för att spela fotboll och leka olika lekar. På den här skolan går barnen till missionärerna och de som arbetar på sjukhuset. På bilden ser du Anita och Miriam Egberth. Miriam är här med sin familj i 3 år. Det är roligt att ha en svensk familj här att umgås med.


På skolbygget har det inte hänt någonting alls denna vecka. När vi fick konstruktionsritningen för plan 2 visade det sig att den inte var anpassad till de förändringar som gjorts på våningsplanen. Så nu går det någon??? vecka till innan vi kan komma igång igen.....
Vi har sysselsatt oss med att fixa en trappa upp till vårt vattentorn(brant), röjt gräs o sly på tomten. Det växer ju mycket o snabbt här. Tak över cykelparkeringen har det också blivit.
Det gäller att hålla våra duktiga arbetare med arbete så de inte får för sej att ta annat jobb. De är ju bara dagsanställda.
Flera av dem är kristna och aktiva i någon av kyrkorna här i Shell. Därför studerar vi varje morgon ett avsnitt i bibeln och diskuterar o utbyter erfarenheter med varandra. Mycket spännande och givande. Känns som vi alla är en familj. Denna vecka hade de planerat lunch till oss som sysslar med byggena. Det bjöds på grillad lövbiff, ris, potatis o mycket stark ayoli.
De fixade alltihopa. Jag o Dwight blev mycket överaskade. Härligt.
Bilderna nedan är från denna måltid:

Här är det Louis, Hernan och Flavio ni ser.

Lövbiffarna var det minsann inget fel på.
(Nötkött billigare här än gris)(1kg lövbiff 8,5US$)

Louis den äldre o Louis den yngre har portionerat ut maten. Jätteportioner och det serveras alltid potatis och ris tillsammans. Efter denna lunch blev det inte så mycket fysiskt arbete gjort.

Väl mött igen om en vecka

Ingegerd och Pehr

söndag 1 maj 2011

Aska och regn

Vulkanen Tungurahua har åter ett utbrott. Det sprutar aska högt upp och i stora mängder. I går regnade det nästan hela dagen och askan kom ner med regnet och lade sig som ett täcke över allt. Gick man i regnet blev man alldeles svartprickig. Vi bor ju ca 6 mil från vulkanen, men i Baños, som ligger vid foten, täcker askan ännu mera. Där är allt grått och det ser spöklikt ut.

Veckan inleddes med två lovdagar. Vi hade ett fantastiskt väder så det blev poolen båda dagarna. På måndagen tog jag med barnen som går i "kinder", de är 5 och 6 år gamla. 3 av barnen som går i en specialskola var också med. Barnen badade oavbutet i 2 timmar. Det är underbart att se dem så glada och sprudlande. Vi hade bassängerna för oss själva så det var helt perfekt. På bilden ser du Tati som tyckte det var härligt att bada.



Senare på eftermiddagen var det fortfarande varmt och då fick alla barnen bada i vår lilla bäck. Här ser du Rosa och Martin som badar och njuter. Några som också njöt var ett antal moskiter som hittade till mina ben. Mitt blod passar dem tydligen riktigt bra.



Nästa dag var det de större barnens tur. De hade så roligt och tränade på att dyka, stå på händer, slå volter och allt annat som barn älskar att göra i vatten. Maria och Rosa under vattenfallet.

Visst ser man hur Jimmy njuter?

Maria lärde sig simma förra gången vi var vid poolen och nu är hon som en fisk i vattnet.


Ariel tar en kort paus i solen.

På eftermiddagen var det dags att ta farväl av Geovanny. Hans mamma har nu fått tillåtelse att ta hand om honom. Jag ser glad ut fast jag kommer att sakna honom mycket, mycket. Det har varit en prövning att ha honom i klassen många dagar men han har utvecklats så enormt under de sista månaderna. Vi hoppas och tror att hans unga mamma kommer att klara av sin uppgift.

Inget tvivel om att de här två hör ihop, Geovanny är så lik sin mamma. Dubi kikar fram bakom dörren.



På fredagen tog vi vår klass till en botanisk trädgård i Pyuo. Vid torget finns de här statyerna av indiankvinnor av alla de olika stammarna som bor i provinsen Pastaza. De är så vackra. Barnen blev lite konfunderade och undersökte dem noga.



I den botaniska trädgården fanns det olika medicinalväxter och massor av olika sorters insikter och fjärilar. Vi kunde inte köra Rosa i hennes rullstol men det fanns en hjälpsam ung man som bar henne på ryggen.


Det fortsätter att komma in pengar till Justin, pojken som skadade ögonen och armarna. Vi sätter in dem i en fond som finns på sjukhuset till att betala hans fortsatta vård och ev. operationer. Tack än en gång, alla ni som bidragit.


Glada Maj-hälsningar från
Ingegerd och Pehr