Tung söndag 1:e augusti

Idag fick vi ett sorgligt samtal. Pehrs pappa, Bengt har dött.
Han hade varit lite krasslig de senaste dagarna men var pigg på morgonen idag när Lilian ringde honom. Men när Pehrs syster Lisa kom dit hade han fallit i hop och var död. Kristina kom strax efteråt dit och ringde sedan till oss via Karl.

Under dagen har vi funderat och nu har vi kommit fram till att vi åker hem till begravningen.
Vi kan aldrig veta vad framtiden bär med sig men det är svårt att vara långt borta när sådant här händer.

På bilden ser ni Pablo. Han är 13 år och utvecklingsstörd. Han kan vara ganska jobbig men samtidigt är han så hjälpsam. Här sitter han och håller telefonen åt oss på kontoret.

Vi har fortfarande inte fått våra ID kort gjorda. Flera gånger nu har vi varit hos polisen och de har försökt få bilderna på oss överförda på dokumentet men misslyckats. Precis vid trappingången till migrationspolisen ligger häktet. Det har glasväggar så man ser de häktade sitta och ligga där till allmän beskådan. Det känns lite märkligt.

Både Pehr och jag har haft problem med magen hela veckan. Vi har varit trötta och sovit mycket när vi inte arbetat. Så kan det vara, inget att göra åt det.

Vi fick ett trevligt besök av en svensk familj i onsdags. Peter Lindne ringde till oss i våras och berättade att de skulle semestra i Ecuador. De har jobbat i Ambato för SMF i tre år och deras tre barn är adopterade här. De visste att vi skulle jobba på barnhemmet i Shell och där hittade de oss och vi fick visa dem runt. Eftersom de pratade spanska kunde de få fin kontakt med både barn och personal. Vi hade sedan en mkt trevlig kväll tillsammans. Deras äldste son, Kalle ska vara volontär i 3 månader på ett barnhem i Ambato.

På bilden ser ni hela familjen i vår soffa.

Fredag - lördag har jag varit tillsammans med halva gruppen Tior på retreat uppe i bergen. Platsen heter El Topo och ligger fantastiskt vackert med utsikt över bergen och vulkanen Tungurahua. Luften där uppe är frisk och klar. Huset har dock en tråkig historia för familjen som byggde och bodde där kom från Australien och de satsade på fårskötsel. Men en natt kom det tjuvar för att stjäla fåren och de mördade mannen och kvinnan. Deras släktingar har sedan skänkt huset och marken till en kyrka så nu används den till olika läger och samlingar som vår.

Det fanns en särskild frid och tystnad däruppe som var underbar.
Tyvärr glömde jag ta med batteriet till kameran så inga bilder finns från detta tillfälle. Men nästa helg ska vi dit igen med resten av Tiorna. Vi hade köpt lite presenter och böcker som vi lottade ut. Alla fick dessutom välja ett klädesplagg av de som Cilla skänkt. Mycket uppskattat! Till frukost gjorde jag pannkakor och bjöd på. De gillade dem men det skulle vara mycket sirap på. De har en särskild sirap här med bäret mora i som är jättegod.

På programmet stod också bibelstudier och andakter.
Istället för en bild på Tungurahua får ni se min favorit vulkan El Altar en tidig morgon. I parken finns detta flygplan som ett minne av de tidiga hjälpflygningarna som utgick här från Shell.

Förra helgen sydde och virkade jag för fullt så på måndagen hade jag med mig en kasse med dockkläder. Det blev jubel hos dockmammorna och intensiv provning. Men jag får nog fortsätta produktionen ett tag till för någon docka saknade fortfarande kläder.

Här kommer det en video från barnhemmet som vi hoppas ni kan spela upp därhemma. Den spelades in i våras och den visar bra hur det ser ut och fungerar här.
Tänk på att HD ska vara off. Om den inte funkar kan man söka på Youtube eller Facebook på Casa de Fe eller Patti Sue Arnold för där finns den också.

Casa De Fe from Under the Threshold Productions on Vimeo.

Många hälsningar från Ingegerd och Pehr en tung söndag

Solsken

Först ett STORT GRATTIS till vår son, Karl som fyller 26 år den26/7. Vi önskar dig allt gott och hoppas du har en underbar dag.

Sedan vill jag särskilt hälsa till Sara O. från min klass på Wieselgren. Hoppas du har ett skönt sommarlov med din familj. Och så till Kajsa - nu ska du snart börja skolan. Hoppas du och din familj har det bra.

Vi har precis kommit hem från kyrkan i Puyo. Patti Sue brukar ta med några av barnen varje söndag och hon hade plats för Pehr och mig också idag. Det är en ganska karismatisk församling med stort engagemang och varma, välkomnande medlemmar. De har söndagsskola som våra barn går till under gtj. Först sjunger man lovsånger och sedan en predikan på ca en timme. Jag är glad för jag förstår det mesta av predikan.
Efter gtj åker Patti Sue alltid till en restaurang med barnen. De har en jättegod fisk som jag tycker mycket om.

Efter maten blev lilla Ana trött och somnade på stolen.

Hela den här veckan har vi haft sol och varmt. Regnet har kommit på nätterna. Ett nytt "hosteria" här i Shell, har en pool som vi gick till en dag. Vi kan gå dit om vi har något "team" som bor där och "teamet" som bodde där den här veckan bjöd dit barnen. Det var mkt uppskattat. Vi njöt verkligen stora som små.

Veckan började lite märkligt med att Estebans morföräldrar dök upp med papper från en domstol att de fick ta honom hem tills sig, för att bo med dem. Det var med blandade känslor som vi såg dem försvinna.

Esteban har bott på barnhemmet sen han var nästan nyfödd. Han har fått mkt träning för att lära sig gå. Patti Sue känner till morföräldrarna och är inte säker på att han kommer att få fortsatt träning. Hon tror att de går till någon bank för att låna pengar och visar upp sitt barnbarn för att få lånet beviljat. De har nämligen gjort det förut när han var hemma hos dem på besök. De betalade aldrig tillbaka och banken kom till barnhemmet och undrade varför de tog så mycket betalt för att ha Esteban där. Inga föräldrar eller släktingar betalar för barnen. Lilla Rosa och Esteban har varit som syskon och hon kommer att sakna honom och det gör jag också.

Här säger de adjö till varandra.

I det här köket lagar man mat till alla 52 barnen.(8 bebisar bor i Patti Sue´s hus.) Det ser större ut än vad det är för jag står en bit in i nästa rum när jag tar kortet. Tiorna som lagar maten är duktiga och uppfinningsrika som klarar det. Men de ser verkligen fram mot det nya stora köket.

Barn i alla länder leker nog med dockor av något slag. De här flickor går verkligen in för sin lek. Jag hittade en stor påse med garn och virkade några mössor. Nu har jag en stor beställning på dockkläder. Förra sommaren försökte jag sy på en maskin från tidigt 50-tal som med jämna mellanrum gav mig små stötar. Nu finns här en ny fin maskin som jag syr på. Jag tog med mig lite stuvbitar som jag hade hemma och de blir nu till dockkläder.

Grace och Martin har sin egen lekhörna. Ställningen hjälper honom att gå. Han kämpar verkligen för det är inte jämnt någonstans, konstiga trappsteg hit och dit som han måste forcera för att tex komma till toaletten. De är i ganska dåligt skick de också. Spolningen funkar inte så man tar en spann vatten och så är det fixat.

Igår när jag städade såg jag att vi hade en liten gäst Ödlor är ju nyttiga djur som äter myggor och andra insekter så han blev inte utkörd.

Till sist två bilder på Pehr och den lilla lastbilet en som han kör för att fixa grejer och hämta allt möjligt med. D är inte så mycket plats på bron men han fixar det med glans tycker jag.

Många hälsningar från Ingegerd och Pehr

Shell Pastaza

Nu har väskan kommit hit - den kom med taxi. Allt fanns kvar i den som tur var. Jätteskönt.

Vi har varit i den lite större staden Puyo idag. Den ligger bara 15 min bort med buss. Dit går det många bussar varje dag. Man bara ställer sig på gatan och vinkar så stannar de. MEN man måste hoppa på snabbt för de kör direkt. När du ska gå av säger du bara"Gracias" så stannar de.
Det kostar bara 2 kr att åka. Det kan väl kallas service!

Grannarna på andra sidan gatan kom ut när vi väntade på bussen och presenterade sig. De kommer från staterna och har bott här i 25 år. Rick arbetar som pilot, mekaniker och pastor. Sharon har en förskoleklass på skolan för missionärsbarn och några av barnhemmets förskolebarn går också där.

Det visade sig att han skulle till tandläkaren i Puyo så vi fick åka med. De är mycket trevliga.
Deras son bor ockå här och han har en stor frontlastare (VOLVO BM). Den ska vi låna när vi ska fylla igen stora gropar och jämna till utanför nya huset. Perfekt. Det sparar många ryggar och armar.

Pehr håller på att böja och kapa armeringsjärn. Sedan svetsar han ihop två o två. Han ska göra 88 st. Dessa svetsas sedan på L-balkar som i sin tur gjutes in i hålen för fönsterna. Detta för att ha något att fästa fönsternas aluminiumramar på.
Istället för lim på händerna har han nu prickar efter svetsloppor. Vet inte hur det går till...

Nu kommer det tre bilder på Rosa och Esteban. De har stulit mitt hjärta! Det behövs så lite för att glädja dem. Titta när de leker med de här björnarna!

Rosa har fått nya skenor till sina ben så nu ska vi börja träna henne så att hon kan gå med lite stöd. Hon har bara en fot.

Vi bjöd alla volontärer hem till oss i onsdags kväll. Jag lagade kalops och till efterätt parfait på mora, ett slags björnbär. Till vegetarianerna hade jag gjort potatissoppa. Det smakade bra tyckte de och vill gärna komma och äta igen.
Innan alla gick hem skulle vi ta en gruppbild - självutlösaren var på och då precis gick strömmen. Jubel utbröt!

Här har strömmen gått!

Här är vi lite mera förberedda.


Vi har mycket trevligt ihop och jobbar bra tillsammans. Jag tycker mycket om att arbeta med yngre förmågor. Det brukar vara inspirerande.

Jag tänkte visa lite hur Shell ser ut. Första ggn vi kom hit fick jag lite intrycket av en Vilda Västern stad. Den stora vägen som går genom Shell till Puyo är mkt trafikerad.

På ena sidan ligger en militärbas och flygfältet. På andra sidan ligger samhället. Det rinner två floder genom samhället. Den ena precis bakom vårt hus och barnen brukar försöka fånga fisk i den.

Den andra floden ska ha renare vatten och den måste man köra över för att komma till nya byggnaden. Där finns det ett badställe dit massor av folk går på helgerna.

För att komma till nybygget måste man köra över en mkt smal bro. Större bilar och lastbilar får köra över på det här vadstället:

Vissa av gatorna är fina med planteringar och formklippta Benjaminfikusar som den här:

Andra gator ser hemska ut och är också hemska att åka på. Stora stenar ligger både här och där. Men det är inte alls konstigt med tanke på den stora mängd nederbörd som kommer här.

Shell har sitt namn efter oljebolaget som kom hit för att leta efter olja på 30-talet. Då byggde de också den stora vägen hit från Baños. Innan dess fanns det bara stigar att gå på. På den tiden fanns det inte heller många hus eller invånare här. De byggde också flygfältet här i Shell och flera mindre flygfält ute i djungeln vilka fortfarande används och är de bästa i denna delen av Amazonas.
Efter några år avslutade de letandet. På senare tid har man dock hittat olja i området och nu arbetar många inom oljebranchen.

Men det är någon speciell charm och atmosfär här i Shell, det säger alla. Många kommer tillbaka hit gång efter gång. Det förstår jag verkligen. Människorna är vänliga och hjälpsamma, alla hälsar när man möts. Många försörjer sig på att sälja frukt, grönsaker och bär. Den här kvinnan kom med en vagn jordgubbar en dag. Jag kulle kunna handla av alla bara för att de är så trevliga och har så lite och jag så mycket.

Tempot är vilsamt. Man orkar inte hålla så högt tempo för värmen. (Fast trafiken har ett hetsigt tempo.) Det är så vackert med blommor, buskar och träd av alla slag.

Imorgon (söndag) ska jag arbeta på barnhemmet. En av Tiorna ska vara ledig och då ska jag hjälpa till. Det ska väl gå bra.

Vi "hörs" igen om en vecka.

Ingan y Pedro

Väskan upphittad i Norge

Gissa om vi blev glada!

Väskan hade tappat sin tagg i Amsterdam och sedan tagit en tur till Bergen i Norge. Vi har lånat väskan av Alf och hans namn och tel. satt kvar så han kunde berätta vem som väntade på den och var den skulle. Tack Alf! Väskan kommer förmodligen till Quito den 11 juli.

Det är så roligt att läsa era kommentarer. Fortsätt med att skriva sådana! Fråga gärna om jag skriver oklart. Till Marita -Jodå HCJB:s radiostation ligger här. Vi bor strax intill den.

Vi vill också tacka alla som satt in pengar på kontot till barnen. Vi ser att det hela tiden kommer in mera. Vi kommer att berätta allt om vad de går till. Ännu har vi inte använt något för vi vill se vad som kommer att behövas när vi flyttar till nya huset.

Den här veckan har de hunnit med mycket där eftersom det varit en grupp på 18 personer här och hjälpt till. På nedervåningen är en tredjedel av golvet lagt. På andra våningen ser det ut så här:

Det ska på ett lager till innan väggarna målas. Idag körde Pehr och Dwight upp de 5 dörrarna som är klara. Även om den första dörren har slagit sig lite tycker jag nog att Pehr ser ganska stolt ut när han bär in dem.

Vi gick upp med de största barnen till nya huset idag (lördag) och lät dem bada i den lilla floden som går igenom tomten. Kallt men härligt tyckte de flesta. När de var klara upptäckte vi att 3 av dem tappat bort skorna i vattnet. Då hade det också börjat regna. Ingen av dem visste var de tappat bort dem så det var bara att leta överallt. Alla utom en vänstersko hittades.

Här ser du Javier som fryser efter badet. Han och hans 3 syskon kom till barnhemmet när grannar märkte att han fick ta hand om sina småsyskon när pappan arbetade. De minsta barnet var bara några månader. Mamman hade försvunnit från familjen. Alla 4 syskonen är så fina och vill lära sig i skolan. För Javier är det skönt att få vara barn och slippa ha det tunga ansvaret för sina småsyskon.

Det här är lillasyster Anita. Hon står vid den provisoriska toan.

Någon har kommit på en mycket smart lösning här vid bron som gör att floden går att dämma upp. Nu har alla samlats på andra sidan för under bron har Iván hittat en jättestor spindel. Det var den största spindel som jag har sett men vi kunde inte se vilken sort det var, kanske tur det.

Den 4:e juli var vi med våra grannar och firade "Independent Day". Det var en ny upplevelse, fast vi åt mest. Jag hade bakat "Gustavs kakor" som jag bjöd på. Juan Pablo fick också följa med.
Han har blivit så stor. Han sitter i Tandy´s knä och vill inte alls le åt mig. Förra sommaren passade jag honom mycket. Han kom som nyfödd till barnhemmet för varken mammans eller pappans familjer ville ta emot honom då hans föräldrar är från olika stammar.

Massor av godsaker som smakade gott.

Vi har haft mycket växlande väder den här veckan - sol och störtregn. Om solen skiner blir det rejält hett och då tar vi helt enkelt fram slangen och fyller några baljor. Men slangen kan man ju också spruta på varandra..... Alla vill vara med. Jag var också ganska blöt också när jag gick hem.

Pojken som häller vatten över sig själv heter Michel. Han och hans syster Vanessa kom till oss i veckan. En granne stod inte ut längre med att se hur de hade det hemma och kom med dem till barnhemmet. De sociala myndigheterna håller på och utreder och under tiden bor de här.

När det är klart ser vi El Altar, en vulkan, på vägen till barnhemmet.

Visst är det vackert!

Vackra är också blommorna som jag har utanför dörren. Önskar att jag visste namnen.

Om du har råd bygger du ett hus av cement här, men det finns många andra olika sorters hus här. På vägen till barnhemmet har jag följt ett lite annorlunda bygge. Här sitter en man och flätar bladen som de sedan lägger på taket och täcker sedan med ännu mera blad.

Idag har jag också hunnit med en handlingsrunda. Lynette, vår granne som arbetar på sjukhuset tog med mig för att visa var det är bra att handla kött. Jag köpte ett kilo biff för 4 dollar. Det blev en god middag. Vi njuter verkligen av alla goda frukter och grönsaker som säljs här. När det är varmt smakar en fruktsallad förträffligt.

Ja- det blev ett långt inlägg idag -hoppas ni orkar läsa allt.

Många glada hälsningar från Ingegerd och Pehr.

Våra uppgifter just nu

Nu har det redan gått en vecka till - så snabbt tiden går. Vi har haft mycket regn. Fördelen med regn är att det är svalare och man blir inte lika svettig.
Väskan som försvann har vi fortfarande inte sett av. Hoppas den kommer fram.
Jag tänkte berätta lite om vad vi gör om dagarna. Så här kommer vi förmodligen att ha det under sommaren.

Här ser du huset där jag har min lilla klass. Jag tror barnen gillar att vara där för där får de lite lugn och ro från de andra. Det ligger bara på andra sidan gatan men det är nog så svårt för Esteban och Rosa som båda har svårt att gå. Dessutom finns ingen toalett i det lilla huset.

För Rosa och Eteban är det nytt att vara i en "klass" som vi kallar det här. Jag försöker lära dem att sitta i en ring och att delta i övningarna vi gör. De har också svårt att prata men ju mer jag lär känna dem desto fler ord kan jag ursklja i deras prat. De andra tre pojkarna, Fernando, Boris och Edy är livliga som alla barn i den åldern så jag har att göra. Som tur är finns här lite olika volontärer som hjälper till med barnen. Volontärerna är ungdomar, de flesta från staterna, som arbetar här 6-8 veckor.
Dessutom kommer det olika team från kyrkor och församlingar både från USA, Canada och inhemska. De kan vara allt från 2-20 personer och de stannar oftast 7-10 dagar och hjälper till med allt möjligt. I mor gon kommer det en grupp på 20. Just nu behövs de mest vid nybygget.

Det här är lilla ljuvliga Rosa. Hon har bara en fot och hennes ena hand är deformerad. Hon har ett mycket uttrycksfullt ansikte och hon visar tydligt vad hon vill.

Boris och Fernando tränar på finmotoriken genom att trä ett snöre genom olika former. Samtidigt tränar vi färgerna. Vi har två "lektionspass" på förmiddagen. Efter lunchen har vi lite rörelse och lekar. Om det inte regnar går vi till parken. Jag får mycket motion när jag hjälper dem att klättra och åka rutschkana.

ö

Estebans mamma blev utnyttjad av sin farbror när hon var bara 14 år. Esteban har bott på barnhemmet hela sitt liv. Med hjälp av sina specialskor kan han nu gå själv. Han gillar att köra Rosa i hennes rullstol. Den är precis lagom hög för honom. Han är otroligt envis - men det behöver han vara om han ska klara sig här.

Det här är Boris, en mycket känslig pojke. Han gråter för ALLT. Tårar stora, stora sprutar ur hans ögon. Först blev jag alldeles förskräckt men nu vet jag att det snart går över. Han är så lycklig när han lyckas med något. Han har inte så lätt för sig. Vi tränar på uno, dos, tres om och om igen.

Det här är gruppens lille charmör - och han vet om det. Alla tycker att han är så söt och det är han, men ack så livlig och hans röst är HÖG. Varje morgon sjunger vi en sång som jag lärt dem "Buenos dias como estás, como estás." Det betyder "god dag, hur mår du?" Han kan inte prata rent ännu så det låter så här: "Tomo tias tomo tas tomo tas" Helt oemotståndligt.....
Fernando kom till barnhemmet när hans pappa åkte in i fängelset. Mamman hade lämnat dem för en annan man så istället för att ta honom med in i fängelset lämnade pappan honom här. Det finns många barn i Ecuadors fängelser.

Ja så ser den ut min lilla grupp som håller mig sysselsatt. Jag blir ganska trött av detta. När vi kommer hem vid halv 6 så har vi bara ätit lite och tagit det lugnt.

Lunchen äter vi på ett ställe som heter Alexander´s. Där blir vi riktigt mätta för bara 2 dollar!

Först får vi en soppa som varierar varje dag, men är jättegod. Sen blir det ris, grönsaker och en köttbit. Till det får vi ett glas juice och lunchen avslutas med en frukt eller en chokladbit.

Pehrs sysselsättning är mera praktisk. Eftersom det kommer en grupp i morgon som kan hjälpa till med kaklingen har han fått lektioner i att göra dörrar. Det behövs 5 innedörrar till nedervåningen ch 2 där uppe. Han håller till i en verkstad som tillhör MAF och där finns alla maskiner som behövs.

Träslaget är ett inhemskt som jag inte kommer ihåg namnet på. Det är mjukt och lättarbetat men det bästa är att termiterna inte gillar det. Den första dörren är klar men han är inte helt nöjd för det har svängt sig lite. Det beror på fukten här.

Till sist har jag tagit en bild på toaletten som piloterna på MAF (Mission Aviation Fellowship) använder. Det gäller att navigera rätt i alla situationer!

Jag hoppas att ni har det bra där hemma i det fina sommarvädret.

Som ni förstår har vi det bra här också. Många varma hälsningar till er alla.
Ingegerd och Pehr