Våra uppgifter just nu

Nu har det redan gått en vecka till - så snabbt tiden går. Vi har haft mycket regn. Fördelen med regn är att det är svalare och man blir inte lika svettig.
Väskan som försvann har vi fortfarande inte sett av. Hoppas den kommer fram.
Jag tänkte berätta lite om vad vi gör om dagarna. Så här kommer vi förmodligen att ha det under sommaren.

Här ser du huset där jag har min lilla klass. Jag tror barnen gillar att vara där för där får de lite lugn och ro från de andra. Det ligger bara på andra sidan gatan men det är nog så svårt för Esteban och Rosa som båda har svårt att gå. Dessutom finns ingen toalett i det lilla huset.

För Rosa och Eteban är det nytt att vara i en "klass" som vi kallar det här. Jag försöker lära dem att sitta i en ring och att delta i övningarna vi gör. De har också svårt att prata men ju mer jag lär känna dem desto fler ord kan jag ursklja i deras prat. De andra tre pojkarna, Fernando, Boris och Edy är livliga som alla barn i den åldern så jag har att göra. Som tur är finns här lite olika volontärer som hjälper till med barnen. Volontärerna är ungdomar, de flesta från staterna, som arbetar här 6-8 veckor.
Dessutom kommer det olika team från kyrkor och församlingar både från USA, Canada och inhemska. De kan vara allt från 2-20 personer och de stannar oftast 7-10 dagar och hjälper till med allt möjligt. I mor gon kommer det en grupp på 20. Just nu behövs de mest vid nybygget.

Det här är lilla ljuvliga Rosa. Hon har bara en fot och hennes ena hand är deformerad. Hon har ett mycket uttrycksfullt ansikte och hon visar tydligt vad hon vill.

Boris och Fernando tränar på finmotoriken genom att trä ett snöre genom olika former. Samtidigt tränar vi färgerna. Vi har två "lektionspass" på förmiddagen. Efter lunchen har vi lite rörelse och lekar. Om det inte regnar går vi till parken. Jag får mycket motion när jag hjälper dem att klättra och åka rutschkana.

ö

Estebans mamma blev utnyttjad av sin farbror när hon var bara 14 år. Esteban har bott på barnhemmet hela sitt liv. Med hjälp av sina specialskor kan han nu gå själv. Han gillar att köra Rosa i hennes rullstol. Den är precis lagom hög för honom. Han är otroligt envis - men det behöver han vara om han ska klara sig här.

Det här är Boris, en mycket känslig pojke. Han gråter för ALLT. Tårar stora, stora sprutar ur hans ögon. Först blev jag alldeles förskräckt men nu vet jag att det snart går över. Han är så lycklig när han lyckas med något. Han har inte så lätt för sig. Vi tränar på uno, dos, tres om och om igen.

Det här är gruppens lille charmör - och han vet om det. Alla tycker att han är så söt och det är han, men ack så livlig och hans röst är HÖG. Varje morgon sjunger vi en sång som jag lärt dem "Buenos dias como estás, como estás." Det betyder "god dag, hur mår du?" Han kan inte prata rent ännu så det låter så här: "Tomo tias tomo tas tomo tas" Helt oemotståndligt.....
Fernando kom till barnhemmet när hans pappa åkte in i fängelset. Mamman hade lämnat dem för en annan man så istället för att ta honom med in i fängelset lämnade pappan honom här. Det finns många barn i Ecuadors fängelser.

Ja så ser den ut min lilla grupp som håller mig sysselsatt. Jag blir ganska trött av detta. När vi kommer hem vid halv 6 så har vi bara ätit lite och tagit det lugnt.

Lunchen äter vi på ett ställe som heter Alexander´s. Där blir vi riktigt mätta för bara 2 dollar!

Först får vi en soppa som varierar varje dag, men är jättegod. Sen blir det ris, grönsaker och en köttbit. Till det får vi ett glas juice och lunchen avslutas med en frukt eller en chokladbit.

Pehrs sysselsättning är mera praktisk. Eftersom det kommer en grupp i morgon som kan hjälpa till med kaklingen har han fått lektioner i att göra dörrar. Det behövs 5 innedörrar till nedervåningen ch 2 där uppe. Han håller till i en verkstad som tillhör MAF och där finns alla maskiner som behövs.

Träslaget är ett inhemskt som jag inte kommer ihåg namnet på. Det är mjukt och lättarbetat men det bästa är att termiterna inte gillar det. Den första dörren är klar men han är inte helt nöjd för det har svängt sig lite. Det beror på fukten här.

Till sist har jag tagit en bild på toaletten som piloterna på MAF (Mission Aviation Fellowship) använder. Det gäller att navigera rätt i alla situationer!

Jag hoppas att ni har det bra där hemma i det fina sommarvädret.

Som ni förstår har vi det bra här också. Många varma hälsningar till er alla.
Ingegerd och Pehr