Nya barn och barn som flyttar hem

Några barn kommer och några går. Så är det här. Vi har i veckan sagt hej då till Boris som har bott på barnhemmet i 4 år. När han kom var han i ganska dåligt skick. Om man är fattig och bor långt från ett sjukhus är det inte så lätt. Nu är han en frisk och stor pojke och hans pappa kom för att hämta hem honom.
Det känns sorgligt på samma gång som det är härligt att se barnen återförenas med sina föräldrar.

Det här är lilla Carlita som kom till barnhemmet för någon vecka sedan. Hon var mycket undernärd och så svag.

Hennes mamma sitter i fängelse och mormor har haft hand om henne. Hon är 1,5 år men vägde strax över 4 kg. Hon kunde inte behålla maten, så man tog henne till sjukhuset där hon fick vård. Nu är hon tillbaka hos oss och hon kan äta lite i taget och ofta, ofta. Hon har gått upp i vikt och orkar att sitta upp kortare stunder. Hon är så söt, så söt. Vi hoppas och ber att hon inte har fått skador av undernäringen. Här blir hon matad av Tia Germania.

Den här pojken heter David. Han bor egentligen hos en lärarfamilj här i Shell. De håller på att adoptera honom, men det tar ibland ganska lång tid. Pappan blev allvarligt sjuk och familjen har nu fått åka tillbaka till USA för en njurtransplantation. Eftersom papperna för adoptionen inte är klara kunde de inte ta med sig lille David. Nu bor han hos oss på barnhemmet tills dess familjen kommer tillbaka.

Junior har börjat i en specialklass inne i Puyo. Ni skulle ha sett honom när han fick sin ryggsäck och fick åka med de andra barnen i bilen. Jag hade inte kameran just då, tyvärr för han såg så stolt och så viktig ut. Han är alla barnens favorit. De vill så gärna krama honom och leka med honom men han vill inte alltid vara med och då protesterar han mycket högljutt.
Visst kan man se att han är en bestämd ung man?

Här på barnhemmet får alla barnen hjälpa till med det de kan. Här är det Javier och Ariel som torkar golvet. De är så duktiga och hjälpsamma. Jag har aldrig fått ett "Ne"j av någon av barnen när jag har bett om hjälp. Tvärtom frågar de ofta om man vill ha hjälp med något. Kommer man med något tungt är snart någon framme och vill hjälpa till och bära. Till och med de små barnen i vår lilla grupp älskar att bära och hjälpa till.

Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet. Om det stämmer blir jag nog över hundra år så mycket som jag skrattar här. Jag har säkert skrivit om det förut, men nu måste jag göra det igen. Dagarna här är fulla av skratt och glädje. De flesta barnen har svåra upplevelser bakom sig och de har sett mycket hemskheter. Men vi skrattar och har så roligt tillsammans. Det är även så med Tiorna som jobbar här. Flera av dem har också haft det svårt som barn och även som vuxna. Men de skrattar och skojar och vi har roligt tillsammans.

Här ser du Josue. Han och jag har byggt ett högt torn av Duploklossar. Ju högre tornet blev desto gladare blev han. Sedan kom höjdpunkten när tornet rasade! Han skrattade och jublade så att alla måste komma och titta vad det var som hände. Hans skratt smittade så!
Bara de skratten gav mig nog en månad extra. Sedan fick vi bygga upp tornet om och om igen, och det var lika roligt varje gång.

Ja, det var lite glimtar från den här veckan. Nu ska jag och Pehr gå upp till barnhemmet och planera för nästa vecka. Vi får ett team på besök och de måste ju få lite bra arbetsuppgifter.
Vi har tänkt att anlägga en gång och cykelväg runt om hela egendomen. Det kommer att bli bra.

Hoppas att ni därhemma mår bra och att vi hörs om en vecka!
Hälsningar
Ingegerd och Pehr