bakgrund

söndag 12 juni 2011

Avslutning

Ja, då är det dags för sista bloggen. På onsdag kör Gabriella oss till Quito och vi räknar med att komma till Köpenhamn på fredag morgon. Tack Gabriella!

De här sista dagarna packar vi och avslutar olika projekt. Skolavslutningen hade vi i fredags. Det blev en jättefin stund med alla barnen, lärarna, tiorna och våra arbetare. Barnen fick diplom och alla klasserna sjöng sina egna sånger. Allra sist sjöng vi "Jesus es mi pastor, camino yo con el". Vi sjunger den i kanon, barnen först och vi vuxna efter. Den sången handlar om att Jesus är min herde och jag vandrar med honom. Det är en av mina älsklingssånger här. Mina tårar började rinna och jag tänkte på hur fantstiskt det här året har varit, att få vandra tillsammans med Jesus och få göra lite nytta här.

Nu kommer det ett axplock med bilder på olika saker vi har gjort här tack vare alla er som satt in pengar till barnen på "Casa de Fe". Detta är bara en del av allt vi kunnat göra.

Under sommaren 2010 kunde vi genomföra många olika aktiviteter. Då var vi fortfarande kvar i det gamla huset. Vi köpte nya spel och pussel och en liten simbassäng till de minsta. Det var en varm sommar och ibland smakade det gott med glass.



Pehr arbetade hela första tiden hårt med elinstallatinen. Han såg också behoven av olika maskiner som skulle kunna göra arbetet lättare och enklare för våra duktiga arbetare. Här är ett exempel: en kompressor.


Jag och Norma hade inte mycket leksaker till barnen i förskolegruppen när vi skulle starta terminen. Det blev en utmaning att hitta bra leksaker till barnen i den åldern. När vi sedan flyttade upp till det nya huset kunde jag fylla på med mera bra och utvecklande saker till barnen.

I takt med att vi hunnit bo in oss i nya huset har vi kunnat köpa saker som behövts. Här ser du Sara som står på en pall. I början fick vi lyfta våra små varenda gång de skulle tvätta händerna, men så hittade jag de här pallarna, de är jättebra.


Vi har också köpt 30 plaststolar till andra våningen. Nu slipper de släpa stolar upp och ner. Här sitter barnen samlade till vår skolavslutning.


När vår lilla lekpark för de minsta barnen var klar kunde vi utrusta den med uteleksaker av olika slag. Det här lekhuset är mycket popolärt.


Sist vi var i Quito hittade jag den här vagnen. Den är så bra till de barnen som inte kan gå. Tyvärr får de oftast stanna hemma för man orkar inte bära dem så långt men nu blir det lättare. Här ser du Joselyn och Moises.


Vi har kunnat göra många utflykter med barnen: besök på bondgård och djurparker, flygtur, Quito, vattenfallet "Hola Vida" och flera gånger till poolen. Det hade inte varit möjligt annars.


Till jul åkte Pehr till Quito och sökte genom flera stora leksaksaffärer på jakt efter bra julklappar.
Det blev en underbar jul för barnen och oss som var med. Här leker Nyely med sin nya docka.


Till julavslutningen sydde jag och Amanda fina röda kjolar till de stora flickorna.


Jag har också kunnat köpa tyg och sybehör till våra systunder. Vårt "matteprojekt" med veckopengen till de stora flickorna som har lärt dem så mycket om pengar och vad mat och annat kostar är ett annat exempel.

Vi har försökt att köpa leksaker som engagerar och gör att barnen leker tillsammans. Det här är ett fotbollsspel som vi tror kommer att användas mycket.


Men mest populärast har nog cyklarna varit. Det var svårt att hitta bra enkla cyklar som inte går sönder så fort. De flesta cyklar som säljs har flera växlar och det behövs egentligen inte här. Men till de stora flickorna hittade vi bara cyklar med växlar.


Det har varit fantastiskt att se hur fort de lärt sig att cykla. Cykelbanan som vi nu har är toppen. Den går upp och ner och med svängar som gör det hela mera komplicerat - en verklig utmaning.


Ni var många som sände pengar till Justin, pojken som blev av med händer och skadade ögonen vid en explosion. Vi gav dem till hans föräldrar och de pengar som fortsatte komma till honom är insatta på sjukhuset, till att betala hans fortsatta vård och kommande operationer. Hans föräldrar var så tacksamma för alla okända som var generösa och hjälpte dem.

Vårt engagemang i barnen och barnhemmet är inte över i och med att vi åker hem. Vi kommer att fortsätta ha tät kontakt och så får vi se när och om vi kan återvända. Vill du fortsätta stödja barnhemmet med pengar kan du använda kontot som innan. Vi vidarebefodrar pengarna direkt till dem.

Vi ställer också gärna upp och berättar om vårt år här i Shell. Du når oss lättast på våra e-mail.
inganplingan@live.se eller pell06e@gmail.com
Det enda "kravet" är att vi får ta upp en gåva till barnen.

Så önskar vi er alla Guds välsignelse och en skön sommar och tackar för att ni följt oss här på vår blogg. Vi ses i Sverige!

Ingegerd och Pehr

1 kommentar:

  1. Ingannnnnnnn! We miss you :(
    Come back? Or actually, come to Ohio! Or I'll come to Sweden!

    SvaraRadera