Pehr är tillbaka i Shell

Pehr är i Shell och arbetar på barnhemmet!
Eftersom han inte jobbar just nu kunde han ge sig iväg från ett snöigt och kallt Sverige via London och besök hos barn och barnbarn till betydligt varmare breddgrader.

Det ser ut som ett glatt återseende!

Vår gode vän Lars följde med och jobbade tillsammans med Pehr under två veckor. Bilderna har Lars tagit och det tackar vi honom för! Pehr och Lars åkte tillsammans med Dwight och Freddy till Riobamba för att köpa en  cementblandare.

Även om de på den här bilden ser ut att ta det lugnt hade de fullt upp med att renovera och fixa till huset där Pattie Sue har bott.

 Pattie Sue har nu flyttat till ett större hus och med henne bor nu  några av de största flickorna. Det har under den senaste tiden kommit flera nya barn till Casa de Fe. Trots att huset är stort blir det ändå trångt att få plats med alla barn och sängarna de behöver.

Det här är babyrummet och som ni ser är det fullt av sängar. Alldeles nyss kom det två små bebisar till barnhemmet. Deras föräldrar är fattiga och har problem med sin försörjning.

Det här är en bild från terapirummet. Många av barnen har olika grader av funktionshinder och behöver mycket träning.

Till sist två bilder från den nya skolbyggnaden. Den fungerar fantastiskt bra och betyder mycket för arbetet på barnhemmet.

Pehr är kvar i Shell två veckor till så förhoppningen är att vi kan skriva några mer inlägg. Tills dess önskar vi er allt gott!



Sista veckan

Otroligt så fort veckorna gick. Detta inlägget skrivs hemma i Kvistofta.

Sista dagarna var fyllda av aktiviteter och ganska känslosamma. Jag vill gärna komma tillbaka men vet inte när och hur så att ta adjö var svårt. 

Det blev som tur var tillfälle för mig att få träffa familjen som ska adoptera Rosa. Rosa har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Hon är 6 år och kom till barnhemmet som liten baby. Hennes ben och fötter är deformerade och hon kan inte gå men hon är snabb på att krypa.

 Mamma Jennie

Hennes nya familj kommer från Brookhaven i Texas och är underbara. Hon kommer att få det bra hos dem. Fantastiskt roligt och känslosamt att träffa dem. De hade skickat lite bilder och böcker som jag läste för henne och pratade om hennes nya familj.

Här bakar Rosa bullar. Hon ser allvarlig ut på bilden men tyckte att det var jätteroligt och var stolt när hon kunde bjuda de andra barnen på bullarna.

På torsdagen åkte jag tillsammans med Patti Sue till Ambato. Där handlade jag lite nya uteleksaker. Det slits ju rejält med så många barn som använder dem.  Men tack vare alla som skickat pengar genom oss kunde jag förnya dem och glädja barnen på detta sätt.

Dessutom räckte pengarna till nya redskap i köket och till utrustning i skolan. Tack alla givare hälsar Patti Sue.

 

Här är vi och kollar på fiskarna som finns i två dammar. Fiskarna heter Tilapia och är en jättegod fisk. Man köper dem som små yngel och så växer de ganska snabbt till lagom tillagningsstorlek. Barnen älskar att mata dem. Det finns också 10 kycklingar på tillväxt som snart blir god middagsmat.

Här ser ni Barnhemmets glada och duktiga kokerskor. De lagar verkligen fin och god mat till barnen.

Till sist en bild på Ruby med en av kattungarna som finns till barnen att leka och kela med.

Tack för den här gången!

Lördag

 H

Idag ska vi ta med oss några av de mindre barnen till en pool och bada. De var inte med till kusten så vi försöker skipa lite rättvisa om det går.

De äldre flickorna är på väg till Puyo för att handla mat och så ska de laga en middag. Det är ett matteprojekt för att hjälpa dem förstå vad mat kostar. Det är ju inte lätt att begripa eller förstå när de blir serverade maten. Men de får alltid hjälpa till med de olika sysslorna här. Och de är väldigt hjälpsamma med de minsta barnen. De kramar och leker med dem ofta.

 Igår tog vi med de äldsta till en ungdomssamlig i en av kyrkorna här. Det finns flera. Det var omkring femtio ungdomar samlade och de hade en "talent" kväll. Det betydde att de fick visa upp olika talanger som de har. Det är så roligt att se hur lika tonåringar är över hela världen. Stoj och Stim och mycket skratt.

 Det är fantastiskt roligt att möta olika personer som vi träffade under vårt år här. Vi hälsar och pratar och det känns som om jag inte varit borta. Den stadiga frågan är: När kommer du tillbaka? Lite svårt att svara på.... Många hälsningar Ingegerd

Sommaraktiviteter

Nu har vi fullt med aktiviteter igång. Eftersom barnen har sommarlov sover de lite längre men efter frukosten delar vi upp dem i olika grupper och hittar på saker som passar just dem. I min gruppp gjorde vi båtar som vi ska prova i den lilla floden som rinner just bredvid barnhemmet.

 I dag hade jag Också två par från Sverige på besök. Det var så roligt att få visa och berätta om barnhemmet för dem. Tyvärr har jag redan glömt deras namn men de var från Stockholm och Norrtälje. Om ni läser detta så tack för sakerna vi fick. De har redan börjat användas.

Vi har många nya små barn. På eftermiddagar ska jag tillsammans med Aleta träna några av dem. De behöver mycket uppmärksamhet och tillfälle till att bara leka. Det finns inte tid för de som arbetar här att göra det. Tiden går så fort bara. Jag hinner inte med allt jag skulle vilja göra.

Tillbaka i Shell

Jag - Ingegerd, är tillbaka i Shell och Casa de Fe! Visserligen bara till den 6 juli men det viktigaste är ändå att få komma tillbaka. Den här gången är Pehr inte med. Han är hemma och jobbar på olika projekt med vårt hus. Det känns helt fantastiskt att vara tillbaka. Att få se alla barnen igen och träffa de andra vlontärerna. Flera av de vi lärde känna är också tillbaka.

 Jag hade förmånen att få följa med de äldsta barnen till kusten. Det är ett team från en kyrka i New Mexico som ordnar resan för tredje gången. Jag kom precis lagom i tid för det. Vi möttes utanför Quito och så följde en lång busstur till Same.

Där finns ett hus som fungerar som ett vandrarhem. Ingen hög standard men det spelar inte så stor roll när vi får bada i det underbara varma vattnet. Jag önskar att ni kunde höra alla klingande skratt från barnen. Vågorna slängde de lite mindre barnen upp och ner och de njöt i stora drag.

Vi var totalt 48 personer så de två damerna som hade hand om maten hade fullt upp.

 Alla vuxna hade hand om var sitt barn och det behövdes för de blev spralliga som kalvar på bete. I måndags åkte vi den långa vägen tillbaka till Shell. Det tog hela dagen. Nu har vi startat med lite olika sommaraktiviteter. Idag har vi virkat och fiskat. Så snart jag lärt mig hantera kamera och min nya iPad kommer det bilder. Många glada hälsningar från Ingegerd

Avslutning

Ja, då är det dags för sista bloggen. På onsdag kör Gabriella oss till Quito och vi räknar med att komma till Köpenhamn på fredag morgon. Tack Gabriella!

De här sista dagarna packar vi och avslutar olika projekt. Skolavslutningen hade vi i fredags. Det blev en jättefin stund med alla barnen, lärarna, tiorna och våra arbetare. Barnen fick diplom och alla klasserna sjöng sina egna sånger. Allra sist sjöng vi "Jesus es mi pastor, camino yo con el". Vi sjunger den i kanon, barnen först och vi vuxna efter. Den sången handlar om att Jesus är min herde och jag vandrar med honom. Det är en av mina älsklingssånger här. Mina tårar började rinna och jag tänkte på hur fantstiskt det här året har varit, att få vandra tillsammans med Jesus och få göra lite nytta här.

Nu kommer det ett axplock med bilder på olika saker vi har gjort här tack vare alla er som satt in pengar till barnen på "Casa de Fe". Detta är bara en del av allt vi kunnat göra.

Under sommaren 2010 kunde vi genomföra många olika aktiviteter. Då var vi fortfarande kvar i det gamla huset. Vi köpte nya spel och pussel och en liten simbassäng till de minsta. Det var en varm sommar och ibland smakade det gott med glass.

Pehr arbetade hela första tiden hårt med elinstallatinen. Han såg också behoven av olika maskiner som skulle kunna göra arbetet lättare och enklare för våra duktiga arbetare. Här är ett exempel: en kompressor.

Jag och Norma hade inte mycket leksaker till barnen i förskolegruppen när vi skulle starta terminen. Det blev en utmaning att hitta bra leksaker till barnen i den åldern. När vi sedan flyttade upp till det nya huset kunde jag fylla på med mera bra och utvecklande saker till barnen.

I takt med att vi hunnit bo in oss i nya huset har vi kunnat köpa saker som behövts. Här ser du Sara som står på en pall. I början fick vi lyfta våra små varenda gång de skulle tvätta händerna, men så hittade jag de här pallarna, de är jättebra.

Vi har också köpt 30 plaststolar till andra våningen. Nu slipper de släpa stolar upp och ner. Här sitter barnen samlade till vår skolavslutning.

När vår lilla lekpark för de minsta barnen var klar kunde vi utrusta den med uteleksaker av olika slag. Det här lekhuset är mycket popolärt.

Sist vi var i Quito hittade jag den här vagnen. Den är så bra till de barnen som inte kan gå. Tyvärr får de oftast stanna hemma för man orkar inte bära dem så långt men nu blir det lättare. Här ser du Joselyn och Moises.

Vi har kunnat göra många utflykter med barnen: besök på bondgård och djurparker, flygtur, Quito, vattenfallet "Hola Vida" och flera gånger till poolen. Det hade inte varit möjligt annars.

Till jul åkte Pehr till Quito och sökte genom flera stora leksaksaffärer på jakt efter bra julklappar.

Det blev en underbar jul för barnen och oss som var med. Här leker Nyely med sin nya docka.

Till julavslutningen sydde jag och Amanda fina röda kjolar till de stora flickorna.

Jag har också kunnat köpa tyg och sybehör till våra systunder. Vårt "matteprojekt" med veckopengen till de stora flickorna som har lärt dem så mycket om pengar och vad mat och annat kostar är ett annat exempel.

Vi har försökt att köpa leksaker som engagerar och gör att barnen leker tillsammans. Det här är ett fotbollsspel som vi tror kommer att användas mycket.

Men mest populärast har nog cyklarna varit. Det var svårt att hitta bra enkla cyklar som inte går sönder så fort. De flesta cyklar som säljs har flera växlar och det behövs egentligen inte här. Men till de stora flickorna hittade vi bara cyklar med växlar.

Det har varit fantastiskt att se hur fort de lärt sig att cykla. Cykelbanan som vi nu har är toppen. Den går upp och ner och med svängar som gör det hela mera komplicerat - en verklig utmaning.

Ni var många som sände pengar till Justin, pojken som blev av med händer och skadade ögonen vid en explosion. Vi gav dem till hans föräldrar och de pengar som fortsatte komma till honom är insatta på sjukhuset, till att betala hans fortsatta vård och kommande operationer. Hans föräldrar var så tacksamma för alla okända som var generösa och hjälpte dem.

Vårt engagemang i barnen och barnhemmet är inte över i och med att vi åker hem. Vi kommer att fortsätta ha tät kontakt och så får vi se när och om vi kan återvända. Vill du fortsätta stödja barnhemmet med pengar kan du använda kontot som innan. Vi vidarebefodrar pengarna direkt till dem.

Vi ställer också gärna upp och berättar om vårt år här i Shell. Du når oss lättast på våra e-mail.

inganplingan@live.se eller pell06e@gmail.com

Det enda "kravet" är att vi får ta upp en gåva till barnen.

Så önskar vi er alla Guds välsignelse och en skön sommar och tackar för att ni följt oss här på vår blogg. Vi ses i Sverige!

Ingegerd och Pehr

Show Art och dans

I dag har jag bakat nästan 200 bullar som barnen ska få äta i morgon för då ska vi fira Sverige på Casa de Fe. Pehr och jag ska visa bilder, barnen ska få gå en tipsrunda och så ska vi spela brännboll. Det ska bli roligt att få visa barnen lite svenska traditioner.

I fredags hade vi en öppen utställning, "Show Art" av barnens arbeten i bild under året. Här jobbar Wilson och Ana med att bygga en vulkan.

Vår bildlärare, Bethany hade ordnat utställningen så tjusigt, och alla besökare blev imponerade av barnens många fina bilder och installationer.


Barnen i förskoleklassen hade tränat på en dans som vi framförde. Jag och Norma åkte till Puyo för att låna kläder till barnen. Kläderna som barnen har på sig, är typiska för folket som bor i bergen. Här i djungeln behövs inte så mycket kläder. Rosa satt på en stol i mitten och vi dansade runt omkring henne. Barnen var jätteduktiga.

Jag var för kvällen en man, och det var helt OK.

Efteråt var det uppställning för alla som ville fotografera. Då var Josue helt slut och bara grät.

Den här veckan har vi också firat "Dia del Niño", barnens dag. Vi tog alla skolbarnen med oss på en utflykt till ett vattenfall långt ute i djungeln. Man får gå ca 30 minuter på en liten stig och när man kommer fram finns det en liten damm och ett vattenfall som kastar sig ut från en höjd ovanför. Det är himmelskt vackert men tyvärr regnade det, så det blev lite kallt. Men barnen var nöjda och glada ändå och alla var trötta och somnade i bussen, på vägen hem.

Nu börjar det även röra på sig med andra våningen på skolbyggnaden. Konstruktionsritningarna är klara. Ni ser att gjutformen snart är klar och det är dags att lägga ut armeringsjärnen. Vi har haft stor hjälp av teamet från Texas. Nästa vecka ett kommer att annat team osv. så nu händer det lite mer varje vecka.


Vi har också haft svenskbesök denna vecka. Det var Niklas Rehnstig från Helsingborg och hans flickvän Ida som var här två dagar på slutet av sin Sydamerika resa. Jättetrevligt. De fann sig väl tillrätta med barnen. Det finns alltid något man kan göra här även om det bara är för någon dag man är här. Härligt.

Det är näst sista bloggen vi skriver! Vi har redan haft vår "despedida" dvs vår avtackning. Vi är 5 volontärer från Casa de Fe som åker hem veckan efter skolavslutningen och vi blev alla avtackade tillsammans. Det blev en fin stund med lovsång och gemenskap. Här sitter vi och sjunger tillsammans med Gabriella och Mattias.

På något sätt känner vi oss inte "klara" med Casa de Fe och Ecuador. Vi kommer kanske att kunna komma tillbaka ytterligare ett år? Om du som läst vår blogg och skänkt pengar till barnen på barnhemmet vill, kan du fortsätta att göra det. Vi kommer att förmedla allt till Tandy och Dwigth som jobbar på barnhemmet ytterligare ca 2 år. Det finns fortfarande många behov, inte minst behövs det pengar till skolbygget och till att betala sjukhusräkningarna.

I nästa blogg kommer vi att berätta om allt det vi kunnat göra för pengarna som ni skänkt till barnen och barnhemmet.

Det finns inte ord för hur fantastiskt det har varit att kunna göra så mycket för barnen tack vare alla gåvor som kommit in. Vi tackar er från hela vårt hjärta!

Ingegerd och Pehr