Söndag 27 juni

Hej alla vänner och släktingar!

Nu har vi fått prova på hur det är att leva och bo här. Under vår första vecka har vi haft strömavbrott i 1,5 dygn. I fjärran ser vi också en vulkan, Tungurahua, som har ett pågående utbrott och sprutar aska. Strömmen är inget större problem för vi har gas till spis och varmvatten och stearinljus lyser upp mörkret bra. Tydligen påverkar inte askan flygen för helikoptrar och motorflygplan startar och landar hela tiden. (Vi bor precis vid flygplatsen.)

Vi har också fått vår beskärda del av myggbett. De kliar vill jag lova. Men vi har ju en viss vana...

Det var skönt att ta det lite lugn första veckan. Vi vaknade varje natt på "gamla" tiden alldeles klarvakna. Vi har också kunnat tänka oss in i vad vi vill ha för uppgifter de första månaderna.
Under sommaren finns det förutom oss ca 10 ungdomar här som ska ha aktiviteter för barnen. Jag kommer att ha hand om förskolebarnen. På bilden ser du Rosa. Hon är i min grupp. Jag har också hunnit att lära känna barnen igen. Det finns ju också några nya barn som jag inte träffat förut.

Pehr känner att han gör bäst nytta uppe på nybygget. Där är ganska mycket kvar innan barnen kan flytta dit. Men det kommer att bli jättebra för barnen där. Stora ytor både inne och ute.

Undervåningen är nästan klar. Det ska bara sättas kakel, läggas klinker och inredas. Här ser du Pehr i ett av badrummen. Han håller på och lär sig kakla. Men han är bra på att kapa kakelplattor redan. Totala ytan är 700 kvm som ska kaklas och klinkras.

Vädret är skiftande men det är varmt hela tiden. Solen är stark och intensiv så det är nästan skönt när det regnar. Någon dag har det regnat oavbrutet. Med regn menar jag störtregn!

Ikväll ska vi äta på en restaurang som heter El Abuelo (det betyder morfar/farfar) tillsammans med våra grannar. Hon heter Dianne och har hand om Gästhuset och hennes man Steve är chef för HCJB:s sjukhus här i Shell.
Till sist en bild när jag går över den smala, svajiga hängbron som går över floden här i Shell. Jag kommer nog att vänja mig men det är långt ner till botten.

Framme

Nu sitter vi här i Shell, trötta men glada efter den långa resan. Det enda tråkiga är att en väska har försvunnit. Vi hoppas att den hittar fram snart.
Vi blev hämtade på flygplatsen av en trevlig man som arbetar för MAF. Ron Grant, han och hans fru hade lite ärenden att uträtta innan vi vid 3-tiden startade resan mot Shell.
Han passade på att visa oss den stora Basilikan i Quito. På bilden ovan ser du ett av basiliskans fantastiska fönster. Där är avbildat några av alla de 130 olika orkideer som finns här.


På översta bilden ser du huset som vi hyr av HCJB. Det ligger nära deras sjukhus,tryggt och bra för oss om man bortser från att vi måste gå över en svajig hängbro för att komma dit. I huset bor annars en dam anställd på sjukhuset. Hon är hemma i USA för att fira sin mamma som snart fyller 100 år.
Eftersom barnhemmet inte är inflyttnings klart på ännu någon månad har vi inte några barn hos oss än.

Det är mycket praktiskt så här i början, telefonerna,internet, hyreskontrakt, gas m.m
Spanskan har verkligen aktiverats. När vi kom till sjukhuset för att skriva kontraktet träffade vi en grupp svenskar från Vingåker. Världen är liten ibland.

Patti Sue sa till oss att vi skulle ta det lugnt några dagar."ni hinner att jobba mycket under hela året framåt". Det tar nog några dagar att acklimatisera oss här. Idag har det varit 30 grader och sol förutom en störtskur efter lunch.

Vi har såklart också hälsat på barnen - flera av dem kände igen mig. Jean Pablo låg tyvärr och sov men han liksom de andra har vuxit. Barnen blev intresserade av Pehr och undrade vem han var. Vi kommer att använda det spanska namnet på honom - Pedro. Det gäller att uttala det rätt, säger man det lite slarvigt låter det som "perro" och det betyder hund. Det hade flickorna roligt åt.

I morgon onsdag ska vi gå ut till nybygget och se hur mycket som är kvar att göra innan det går att flytta in. Nya bilder kommer när vi har lärt oss hur vi får dem på den plats vi vill ha. För att få tillgång till internet fick vi byta webbläsare och det krånglade till det för oss.

Många hälsningar från Ingegerd och Pehr

Slutspurt

Sista dagarna på Sommis

Äntligen har vi fått lite sommar så att vi kan njuta ute.
Det är mycket avsked nu. Vänner, arbetskamrater och släktingar har varit här och umgåtts med oss. Det känns bra att få vara tillsammans innan vi åker iväg.

Det är fantastiskt så många som hjälper oss med förvaring av lådor och möbler.
Tack alla snälla vänner.
Jag undrar bara om jag kommer ihåg var lådorna finns när vi kommer hem.

Jag håller ständig kontakt med Tandy som arbetar på barnhemmet. I dagarna kom det ett nytt barn dit. En söt liten pojke vars föräldrar inte ville veta av honom. Det finns många anledningar till detta som vi här i Sverige inte kan föreställa oss. Här kan vi få hjälp och stöd av samhället.

Jag försöker att tänka mig in i att jag snart är där för att inte tänka så mycket på själva avskedet som väntar. Vi vet att det är det här vi vill göra och det känns helt rätt.

Så om 12 dagar är vi på väg. Nästa inlägg kommer från Ecuador.

Ingegerd den 8 juni
vid Öresund en ljuvlig kväll