Det har löst sig med vår hemresa. Försäkringsbolaget har ordnat biljetter till en mycket lägre kostnad än vi hade räknat med. Vi kommer till Sverige på måndagden 16:e och stannar till tisdag i nästa vecka. Det känns overkligt men bra att vi kan komma hem.
Vi har som tur är fått våra Censo-IDkort. Utan dem kan vi inte resa ut ur landet. Det enda vi behövde göra var att gå till en pappershandel och få dem inplastade. Polisen som håller i detta sa till oss att vara försiktiga för det var de sista plastkorten han hade kvar. Tur att vi kom i god tid innan de öppnade så att vi kunde få dem. På gården satt många och väntade men vi gick in och satte oss i trappan för att komma först in.
Vi har fått 4 nya barn. De är syskon och det är samma tråkiga historia för dem som för många andra barn. Pappan är i fängelse (16 år) för att han förgripit sig på deras äldre syster. Mamman har lämnat dem och nu kommer de att bo hos oss.
Den här veckan har Pehr dragit ledningar och fixat med det elektriska. Det är verkligen bra att han har goda kunskaper i det också.
Nu letar han efter 20 utelampor för att lysa upp altanerna.
Det har inte varit en vanlig vecka för mig och barnen. Vi har haft ett team här som har ordnat med aktiviteter för barnen. Men jag har haft ansvar för "mina" barn. Teamet hade ordnat allt mycket trevligt och bra men det blev lite stressigt att hinna mellan de olika aktiviteterna med en flicka i rullstol och 4 andra som försvinner på alla möjliga håll och kanter.
Den här helgen har vi också haft resten av Tiorna på deras retiro/retreat. Vi hade samma program som förra helgen men den här helgen var det mycket kallare. På fredagskvällen gick dessutom strömmen så vi hade det riktigt mörkt. Som tur var finns där en öppen spis som gav värme och ljus.
På kvällen lekte de en lek där man skulle knyta handuken om halsen och klappa två gånger innan man skickar den vidare. Det cirkulerade två handdukar och det gällde att inte få båda samtidigt. Vad vi skrattade!
Vi hjälptes åt med att laga maten. Kvinnorna äter mycket - så det behövdes en hel del.Många hälsningar från Ingegerd och Pehr
Hej Ingegerd och Pehr. Jag följer er på bloggen och tänker på er ofta. Jag tycker det är en helt fantastisk sak ni gör för barnen. Det gör mig ont att läsa om Pehs far och jag hoppas att ni efter omständigheterna mår bra.
SvaraRaderaSköt om er/Sigge
Hej hej...
SvaraRaderaNu har jag hittat hit och kommer kika in och följa er. Ska bli jätteintressant. Ni gör något som jag också drömmer om att göra.
kram Micke, Malmö