Tillbaka i Shell

Ja, nu är vi tillbaka i Shell efter en omtumlande vistelse i Sverige. Sorgen efter Bengt blev mera verklig hemma, samtidigt som glädjen över vårt lilla barnbarn Frans var stor.

Vi är så tacksamma över att vi kunde komma hem och få vara tillsammans med våra kära.

Frans, en vecka gammal.

Men nu är det full rulle igen. Det är mycket kvar på nybygget att göra och snart kommer de första barnen att flytta in. I Quito köpte vi lampor till barnens rum och till ytterbelysningen. Den håller Pehr på att sätta upp och jag hjälper till så gott jag kan. Vi har jobbat där både lördag och söndag och nu är alla elarmaturer och fläktar på plats på bottenvåningen.

Pehr sätter upp en av 20 lampor

Det nya huset är så fint med stora rum och fina moderna toaletter. Det kommer att bli så bra för både barn och "Tior".

Flera av barnen har fått en hudinfektion och har sår i håret och på kroppen. De lever ju så nära varandra att smittan sprids lätt. Det är många barn på några få toaletter nu, men det blir snart annorlunda.
För att stoppa smittan fick alla barnen igår bada 15 min i en svag klorblandning. Vilken cirkus. Boris är livrädd för vatten och skrek oavbrutet trots alla försök att trösta honom. Koka ville inte heller utan sprang och gömde sig. Vi ska göra om detta två gånger till. Jag ska nog förbereda mig med något godis till dem - muta dem. Ibland måste man få ta till lite annorlunda metoder eller hur?

Här badar några av barnen


Alla var inte ledsna

Vi har fått två nya barn, Maria och Wilson. De är 2 av totalt 11 syskon som haft det svårt. Ännu en pappa som förgripit sig på sina barn. Mamman dog nyligen och polisen jagar pappan . När Patti Sue fick ett telefonsamtal om barnen åkte hon genast till Tena där familjen bor. Polis och social var där för att hjälpa barnen. Några av de äldsta syskon klarar sig själva och några tog släktingar hand om. Vilken sorglig och hemsk uppväxt för dessa barn. Maria och Wilson är så blyga och tysta och det kan man ju förstå. Men vi hoppas att de ska kunna känna sig trygga hos oss snart.

Maria och Wilson

Dagen innan vi åkte till Sverige kom Fernando och Lauras mamma för att hämta sina barn.

Hon har nu möjlighet att ta hand om dem. Hon har kommit och hälsat på flera gånger under sommaren och berättat att hon snart kunde ta hand om dem. Nu var hon så lycklig när hon hämtade dem hem. Tårarna rann på mig när jag såg henne sitta och bara krama sina barn. Det är så härligt att se när familjer återförenas!

Fernando, mamma och Laura

Just nu har vi ett amerikanskt par här för att adoptera Jefferson. De måste stanna här i minst 2 månader för att få ordning på alla papper och tillstånd.

Lisa, mamman har berättat att hon för flera år sedan såg en bild på Jefferson på barnhemmets hemsida. Då tänkte hon: "den pojken vill jag adoptera". Varken hon eller hennes man visste något om barnhemmet då, men efter något år kom de i kontakt med andra som varit här. Hela familjen åkte hit några veckor förra sommaren och hjälpte till. Beslutet att adoptera Jefferson

kändes rätt för dem alla och nu är det snart klart.

Jefferson med pappa och storebror

Flera av barnen på barnhemmet har svåra handikapp. Hos oss jobbar en sjukgymnast som heter Giovanni. Han tränar de här barnen och gör ett fantastiskt jobb. Vi har bl.a. ett tvillingpar som är 5 år och som förra sommaren alltid låg på golvet. Nu kan de både krypa och gå några steg tack vare hans träning. Han är ung och nyutbildad och vi hoppas verkligen att han vill jobba kvar hos oss.

Giovanni hjälper lilla Dolly med andningen

De stora flickorna har frågat om de inte kan få lära sig sticka och virka. Det är ju något jag älskar att göra så det ville jag gärna lära dem. Vi började veckan innan vi åkte hem och det var så roligt. Flickorna ville göra jackor och tröjor till sina dockor. Men det var inte så enkelt som de trodde. Men vi kämpade på. Allt blev inte riktigt som de hade tänkt sig - men det mesta kunde jag fixa till lite så att det blev några kläder trots allt.

Jennifer, Maribel och Miss Ingan

Nästa vecka kanske vi kan visa bilder från lite inflyttning. Planen är att flytta in Patti Sue och några av de minsta barnen redan på torsdag. Men det kan ändras, det beror på hur arbetet går framåt.
Många varma hälsningar från Ingan och Pedro