En hektisk vecka

Det har verkligen varit en hektisk vecka. Både Pehr och jag har arbetet på nybygget från 7.30 -18.00 för nu närmar sig inflyttningen. Men det är fortfarande mycket kvar att göra. Alla som kan har kommit upp och hjälpt till. Men allt tar sådan tid. Jag och Tandy har klistrat på lister och ett rum tog oss en hel dag. Här håller vi på i köket.

Pehr har börjat med rördragning för el på andra våningen. Det är där klassrummen ska vara. Idag (söndag) är lärarna och några volontärer där och målar dem för snart måste skolan starta. De flesta skolor i Ecuador startar nästa vecka så det behöver vi också göra. På måndag och tisdag ska alla som ska arbeta med undervisning träffas och planera. Lärarna är ungdomar 20-25 år som är volontärer precis som Pehr och jag. De kommer från olika delar av USA och verkar jättetrevliga.

Igår (lördag) började dagen med solsken och härligt väder. Det passade oss bra för vi skulle lägga ett tak på en utbyggnad utanför köket. De hann precis svetsa fast de sista balkarna och lägga på två plåtskivor när det plötsligt började åska och regna. Sedan kom det en häftig stormvind och bara blåste runt allt, både ute och inne. De innerdörrar som inte var fastsatta föll omkull och takplåtarna lyfte och flög bort. Det kändes helt overkligt när allt bara flög omkring.Ett under att ingen av oss som arbetade blev skadade. Här vid förrådet stod det fina glasrutor som skulle sättas in på andra våningen. De blev bara till glassplitter.

Den lilla bäcken som rinner genom tomten fylldes med så mycket vatten att det strömmade över broarna och svepte med allt i sin väg. De sista veckorna har det knappt regnat alls så det blev en enorm skillnad.

Det gick som tur över och solen kom tillbaka. Några av Tiorna som också hjälpte till hittade stora myror när de gick och röjde bland buskarna. De här myrorna är jättegoda om man friterar dem, därför tog en av dem med dem hem. Jag har inte provat ännu...

Pehr och jag går nästan varje dag till Alexanders och äter lunch. Där står inte myror på menyn som tur är. Hela familjen är involverad i arbetet på restaurangen och affären. Barnen hjälper till att servera och duka av. Dock inte yngste sonen som heter Benjamin. Visserligen kan han hjälpa till genom att underhålla matgästerna. Den här dagen var han Stålmannen och visade hur han gör när han ska flyga.



På bilden nedan ser du Claus. Han är en Cofan. Det är en av indianstammarna som finns här. Det finns bara ca 600 cofanes. Han kom förbi vårt hus och berättade om sin bror som har opererats i Quito. Han hade blivit sårad i djungeln och behövde mycket vård. Riktigt hur det gått till förstod vi inte. Men han hade med sig ett huvud av en anakondaoch visade oss. Den hade vänner till honom fångat och avlivat för att han skulle få tillgång till delar av inälvorna som han sedan gjort medicin av. Han visade oss en flaska med gult innehåll. Den medicinen var bra för artros och flera andra tillstånd som vi inte heller förstod. Men nu skulle han till sin bror och ge honom den. Anakondan hade varit 10 meter lång. Imponerande eller hur?

På vägen hem igår(lördag) mötte vi en hel hop nya rekryter. De gick i fin takt på väg till badet i floden. Jag tyckte lite synd om dem att de skulle bada i vattnet som alltid blir alldeles brunt när det har regnat. Men de såg glada ut. Det finns en militäranläggning här i Shell och vad vi förstår är det ett ganska eftertraktat jobb att få bli soldat. Det är dessutom relativt bra betalt.

I eftermiddag har jag varit med Jennifer och Yhulisa som går på folkdans. Där får de lära sig typiska danser från olika delar av landet. De var jätteduktiga. Tyvärr glömde jag kameran. Men det kommer fler tillfällen då jag kan fota dansen. Kanske kan jag till och med klara av att få in en video. Om vi hjälps åt ska vi nog klara det.

Ikväll ska vi gå till en nyöppnad italiensk pizzeria. Det ska bli gott hoppas vi. Eftersom vi städat hela huset vill vi inte "förstöra" det skinande köket med matlagning...

Många hälsningar till er alla som läser vår blogg.
Lägg gärna in er som följare - det hade vi uppskattat.

Ingan och Pedro