Ingen klinker

Söndag igen - är det bara här som veckorna går snabbt?
Vi har haft ännu en intensiv vecka. Men idag (söndag) sitter vi och vilar oss och njuter av sol och värme.

Planerna för flytten har fått ändrats. Vi kommer att starta skolan i morgon (måndag) i de gamla lokalerna för det går inte att flytta upp till nybygget ännu på ett tag.
Vi har inte fått klinkerplattorna till andra våningen och det är där skolsalarna finns. Och om vi inte kan ha tillgång till salarna är det ingen idé att flytta alla barnen och alla saker.
Ni får gärna be att det ordnar sig med klinkern för just nu ser det mörkt ut. Ingen har den sorten som vi ska ha och det är svårt att byta eftersom flera rader redan är satta.

I går (lördag) hade vi en arbetsdag då alla som ville och kunde fick komma och hjälpa till. Det kom alldeles lagom många för de uppgifter som vi hade. Pehr fick hjälp av 2 elektriker som arbetar på sjukhuset vanligtvis och de hann dra många kablar så han var jättenöjd.

Flera av Tiorna som var lediga kom också och hjälpte till. De putsade fönster och städade. De är alla så trevliga och glada.

På bilden ser du männen som gjort alla ytterdörrarna. De har nu satt in dem så att det går att låsa huset. Det känns skönt.

Här kommer det några bilder på de duktiga murarna Luis och Luis. Jag försöker så gott det går att prata på spanska med dem. Men ibland blir det fel. När Luis (i blått) berättade om sin kompis som lovat honom ett jobb som aldrig blev av, fick jag det till att det var hans flickvän "companera" hade svikit honom och jag sa att han nog skulle träffa en ny snart.... Lite fel förstod jag, när han tittade på mig och sa att han var redan gift....

De här två unga killarna arbetar också på bygget. De andra arbetarna kallar dem mest för pojken eller barnet för att retas. Miguel (i kepsen) är snart 16 år och han är redan gift och har en liten bebis. De är inte helt ovanligt här, men känns lite märkligt för oss.

På väg till både barnhemmet och nybygget går vi förbi sjukhuset. Det ser ut så här. Det var ju svenska SIDA som bidrog med pengar när det byggdes. Det känns bra! Snart kommer Kerstin som är pensionerad sjuksköterska från Hestra hit som volontär på sjukhuset. Det ska bli roligt att träffa henne.

Just nu håller man på och gräver upp nästan alla gator här i Shell. De lägger nya rör för dagvattnet och det är helt hopplöst att komma fram med bil. Det är ett stort jobb och många arbetare är engagerade.

I det här huset bor Klaus som visade upp anakondan för oss. Det är stor skillnad på bostads standarden kan man väl lugnt påstå.

Här ser du Rosa - hon och de andra barnen har också hjälpt till med förberedelserna för skolstarten. De slipade och målade stolarna som de ska sitta på.

Jag ska hjälpa en ecuadoriansk lärare med de minsta barnen som ska gå i "skolan" några timmar varje dag. Här sitter de i soffan och sjunger om en fågel - pajarito. Från vänster sitter Jhoselyn, Nyeli, Nathanael, Alejandro, Jhosue, Jonathan och Sarita.
På golvet Rosita och Amanda. Visst är de söta. Nathanel och Jhosue är egentligen trillingar och när deras mamma dog kunde mormor bara ta hand om en av dem. Därför är de två här. De är väldigt lika varandra så jag har svårt att skilja dem åt.

En av pojkarna här på barnhemmet heter Edison och han är döv. Han finns med på listan för adoptioner. Patti Sue frågade mig om jag visste någon familj i Sverige som skulle vilja adoptera honom. Hon vet att vi har goda möjligheter i Sverige att ta hand om och ge utbildning för just döva barn. Jag lovade ta med Edison och hans behov av en kärleksfull familj i vår blogg.

Det var allt för den här gången.
Många varma hälsningar från Ingan och Pedro