Påskdagen 2011

Glad Påsk önskar vi er alla läsare, även om Påsken nästan är över.

Idag har vi firat gudstjänst i en liten baptistkyrka strax utanför Mera. Det är ett samhälle som ligger nästan ihopbyggt med Shell. Det var en tvåtimmarsgudstjänst i stekande värme men med mycket glädje. Alla de olika barn och ungdomsgrupperna deltog med varsin sång eller dramatisering av Påskens budskap.

Hela veckan har vi haft mycket regn. Därför har lastbilarna inte kunnat komma över floden med cement till skolbygget. Nu hoppas vi på en vecka med lite mindre regn. Istället har vi röjt i skogen och förberett för en längre promenadväg runt hela tomten.

I torsdags hjälpte vi vår föreståndare Patti Sue att flytta till ett litet hus mitt i Shell. Hon har bott i ett av rummen på barnhemmet men känner att hon behöver lite eget utrymme för sig själv och sin Juan Paul. Det är han som skojar med Gabriella på bilden. Jag hjälpte Patti Sue med att sy gardiner. Det är svårt att hitta snygga tyger här men vi lyckades till slut och de blev riktigt bra.

Här ser du Rosa och Alejandro. Vi har precis haft vår morgonsamling och de vill gärna vara med på en bild.

Jag tog en video när barnen sjunger på vår morgonsamling. Sången handlar om olika djur som Gud har skapat och man gör rörelser till. Det som är så roligt är att våra små i förskolegruppen nu är med och sjunger och gör rörelserna. Det har varit en stor utveckling på barnen i den här gruppen. När vi började var det bara två av dem som pratade. De andra var mest tysta och sa nästan inget. Nu pratar de nästan hela tiden......

Till sist kommer det en bild på en apa som vi passar på barnhemmet. Det var Sami´s föräldrar som hade med sig den till Florence. Florence är den sjuksköterska som hittade Sami när hon var i deras by. Då var han liten och tunn för han hade så svårt att äta. Nu när föräldrarna kom för att hämta hem honom ville de ge henne något fint. Vi får se vad hon ska göra med honom såsmåningom. Barnen turas om att ge honom mat och vatten.

Många varma hälsningar från
Ingegerd och Pehr

Tillbaka i Shell

Nu är vi tillbaka i Shell efter en liten semestertripp till Peru. Vi har båda två, alltid drömt om att någon gång få se Machu Picchu och nu har vi varit där.

Det var riktigt spännande och mycket intressant. Vi har också åkt båt på Titicacasjön och sett de flytande vassöarna och besökt Taquile, som är en annan mycket speciell ö. På den ön är det männen som stickar. Kvinnorna spinner och färgar garnet och männen lär sig sticka tidigt. Sin första mössa ska de ha stickat när de är 8 år.

Så här vackra kläder kan man se på kvinnorna i Peru.

Under tiden vi har varit borta har Sami hämtats hem av sina föräldrar och en ny pojke har kommit. Det var polisen som kom med honom eftersom hans mamma inte tog hand om honom utan lämnade honom ensam hemma.

Här sitter Sami och leker med svenska fingerdockor som fam. Niwong hade med sig när de var här på besök. Hans föräldrar var glada och lyckliga att få hem sin pojke som nu är frisk och stark.
De bor i en by långt ut i djungeln och har inte haft varken råd eller möjlighet att ge honom den sjukvård och operationer som han behövde.

Skolbygget går framåt. I dag skulle det ha kommit flera lass med fyllningsmaterial men de kunde inte köra över floden för att det har regnat så mycket. Vår byggmästare har nu ändrat på planerna och kommer att gjuta golvet på första våningen först, för att sedan bygga ställningarna till andra våningens golv.

Här kommer det några bilder på barnen i förskolan. De håller på att lära sig klippa. Det är full koncentration som ni kan se. Alejandro klarade av det hela och lärde sig snabbt medan Josue har lite svårare att få till det.

Lilla Sheila blev trött och somnade.

Just nu håller vi på och arbetar med att föra upp flera av barnen på adoptionslistan. Några av dem har föräldrar men de har övergivit barnen och inte hört av sig på flera år. Det är en dyr och långdragen process som ska till för att genomföra en adoption. Först måste det skrivas väldigt mycket papper och vi måste betala 700 dollar per barn för att starta processen. Sedan ska bilder på barnen finnas i tidningen här i Pastaza under flera veckor i rad för att ge föräldrarna möjlighet att ge sig tillkänna och ev. kunna ändra sig och ta hand om sitt barn igen.

Bilderna i tidningen resulterade i flera besök på barnhemmet idag. Men de som kom var inte föräldrar till barnen på bilderna utan föräldrar till andra barn. De var rädda för att deras barn skulle lämnas bort. Men vi visade bilderna och frågade om det var deras barn. Nej -men det var likt, sa de. De som kom har inte besökt sina barn på flera år, så det blev lite chockartat för barnen.

Till sist ett stort TACK till alla som har delat med sig till pojken, Justin som skadade sina ögon och armar. Pengarna kommer att göra det möjligt för föräldrarna att betala för hans operationer. De är mycket tacksamma för att så många okända vill hjälpa dem. TACK!

Tiden går fort och nu har vi bara 2 månader kvar av vårt tid här. Känslorna går lite upp och ner just nu. Samtidigt som vi ser fram emot att komma hem och träffa familjen och alla vänner känns det svårt att vi ska lämna alla barnen och allt arbete som finns kvar att göra.
Samtidigt vet vi att det kommer nya arbetare hit som tar över efter oss.

Hoppas att våren och värmen har kommit för att stanna hos er där hemma.
Vi önskar er en Glad Påsk!
Ingegerd och Pehr

Flygtur

Veckans största upplevelse var en flygtur med barnen i Megan´s klass! På lektionerna har de läst om olika yrken som polis, doktor och pilot. Här i Pastaza är piloterna och flyget av stor vikt. För de som bor i byarna långt ute i djungeln kan flyget betyda skillnaden mellan liv och död.

Jag och Megan pratade med en av piloterna som vi känner, Fred och han var villig att ta upp de 6 barnen på en rundtur över Shell och omgivningarna. Vi talade inte om för barnen att de skulle få flyga förrän Fred hade visat dem runt på flygplatsen och i hangaren. Här berättar Fred om hur en motor fungerar.

Det var glada barn som spändes fast i flygplanet och som fick lyssna i hörlurarna på kontrolltornet. Här sitter Javier och drömmer om en framtid som pilot. Hans leende är väl underbart?

Vi fick se Casa de Fe från luften och det var extra roligt för barnen. Man ser cykelbanan som en lång slingrande orm.

Längst ner till vänster i bild ses också grunden till den nya skolbyggnaden.

Kanske att Ariel och hans storebror Jimi blir piloter i framtiden. De är två härliga pojkar som med rätt stöd kommer att växa upp till fina ungdomar.

I veckan har vi haft besök av en ögonläkare och en optiker. De kollade synen på alla barnen och de hade också några glasögon med sig. Här har Juliana fått ett par som hjälper henne att se bättre. Visst är hon helt bedårande?

I mina nya uppgifter ingår det att ta med "veckans elever" ut att äta. Varje vecka har vi ett tema som tex empati. På måndagens morgonsamling berättar lärarna och dramatiserar omkring temat för att barnen ska förstå innebörden. De har också Bibel-lektioner med samma tema under veckan. Den här veckan var det Gabriella, Wilson och Ivan som hade visat empati för och med sina skolkamrater. Här sitter jag och Gabriella.

Pehr, Ivan och Wilson äter för fullt.

Justin, pojken som vi berättade om i förra veckan har fått komma hem från sjukhuset. Han går varje dag till sjukhuset och där lägger man om såren på armarna och ögonen. Man tror att han ska kunna se lite med det ena ögat men inget är säkert ännu.

Vi har gett familjen pengarna som Ni har skickat hitintills och de skickar ett STORT TACK till er som delat med er till dem. De hälsar och är så tacksamma över att det finns människor på andra sidan jordklotet som vill hjälpa dem och deras pojkar. Det är inte försent om det finns någon mer som vill skänka något. Givetvis ser vi till att dessa gåvor i så fall överlämnas till familjen när vi är tillbaka i Shell.

I morgon åker vi buss till Guayacil för att där ta flyget till Lima. Två veckors ledigt i Peru blir det, så nästa inlägg kommer inte förrän tisdagen den 19:e april. Väl mött då.

Ingegerd och Pehr