Tillbaka i Shell

Nu är vi tillbaka i Shell efter en liten semestertripp till Peru. Vi har båda två, alltid drömt om att någon gång få se Machu Picchu och nu har vi varit där.

Det var riktigt spännande och mycket intressant. Vi har också åkt båt på Titicacasjön och sett de flytande vassöarna och besökt Taquile, som är en annan mycket speciell ö. På den ön är det männen som stickar. Kvinnorna spinner och färgar garnet och männen lär sig sticka tidigt. Sin första mössa ska de ha stickat när de är 8 år.

Så här vackra kläder kan man se på kvinnorna i Peru.

Under tiden vi har varit borta har Sami hämtats hem av sina föräldrar och en ny pojke har kommit. Det var polisen som kom med honom eftersom hans mamma inte tog hand om honom utan lämnade honom ensam hemma.

Här sitter Sami och leker med svenska fingerdockor som fam. Niwong hade med sig när de var här på besök. Hans föräldrar var glada och lyckliga att få hem sin pojke som nu är frisk och stark.
De bor i en by långt ut i djungeln och har inte haft varken råd eller möjlighet att ge honom den sjukvård och operationer som han behövde.

Skolbygget går framåt. I dag skulle det ha kommit flera lass med fyllningsmaterial men de kunde inte köra över floden för att det har regnat så mycket. Vår byggmästare har nu ändrat på planerna och kommer att gjuta golvet på första våningen först, för att sedan bygga ställningarna till andra våningens golv.

Här kommer det några bilder på barnen i förskolan. De håller på att lära sig klippa. Det är full koncentration som ni kan se. Alejandro klarade av det hela och lärde sig snabbt medan Josue har lite svårare att få till det.

Lilla Sheila blev trött och somnade.

Just nu håller vi på och arbetar med att föra upp flera av barnen på adoptionslistan. Några av dem har föräldrar men de har övergivit barnen och inte hört av sig på flera år. Det är en dyr och långdragen process som ska till för att genomföra en adoption. Först måste det skrivas väldigt mycket papper och vi måste betala 700 dollar per barn för att starta processen. Sedan ska bilder på barnen finnas i tidningen här i Pastaza under flera veckor i rad för att ge föräldrarna möjlighet att ge sig tillkänna och ev. kunna ändra sig och ta hand om sitt barn igen.

Bilderna i tidningen resulterade i flera besök på barnhemmet idag. Men de som kom var inte föräldrar till barnen på bilderna utan föräldrar till andra barn. De var rädda för att deras barn skulle lämnas bort. Men vi visade bilderna och frågade om det var deras barn. Nej -men det var likt, sa de. De som kom har inte besökt sina barn på flera år, så det blev lite chockartat för barnen.

Till sist ett stort TACK till alla som har delat med sig till pojken, Justin som skadade sina ögon och armar. Pengarna kommer att göra det möjligt för föräldrarna att betala för hans operationer. De är mycket tacksamma för att så många okända vill hjälpa dem. TACK!

Tiden går fort och nu har vi bara 2 månader kvar av vårt tid här. Känslorna går lite upp och ner just nu. Samtidigt som vi ser fram emot att komma hem och träffa familjen och alla vänner känns det svårt att vi ska lämna alla barnen och allt arbete som finns kvar att göra.
Samtidigt vet vi att det kommer nya arbetare hit som tar över efter oss.

Hoppas att våren och värmen har kommit för att stanna hos er där hemma.
Vi önskar er en Glad Påsk!
Ingegerd och Pehr