Nytt lekhus

Förra lördagen tog Pehr och jag bussen till Ambato. Det är en större stad som ligger ca 2 timmar bort längs med stora vägen till Quito. Där skulle vi träffa ett team från Missisippi som tänkte rasta och äta lunch på ett köpcenter. Teamet bestod av 19 personer i olika åldrar. De hade en egen buss som vi kunde åka med tillbaka till Shell. Dessutom fanns det gott om plats i bussen för ev. inköp. Sist jag var i Ambato såg jag nämligen ett lekhus i plast som jag gärna skulle vilja köpa. Nu fanns det möjlighet att få det med hem till barnhemmet. Som tur var gick det att montera ner huset i flera delar.
Vi köpte också en trehjuling och fyra cyklar i olika storlekar. Jag hittade lite fler spadar och hinkar för de mindre barnen och lite andra bra saker.
Tack alla ni som satt in pengar till barnen. Ni kan tro att de har lekt roliga lekar i huset.

Under veckan som gått har männen i teamet hjälpt till med skolbyggnaden. Det har mest varit tungt arbete med att blanda och köra cement.
I teamet fanns det flera sjuksköterskor och de har haft fullt upp med att hjälpa vår sjuksköterska med att ge alla barnen "avmaskningsmedel". Det var ingen lätt uppgift för den medicinen smakar illa och det var mycket gråt och skrik innan de var klara. En av pojkarna lyckades kräka upp medicinen 5 gånger. Vi har haft problem med diarréer och en tänkbar anledning är att de har mask i magen. Tiorna har sett att i alla fall 3 barn har haft en mask i avföringen.

Idag har vi ett nytt team på besök. Under tiden som de stora barnen hade olika aktiviteter tillsammans med dem lagade jag, Patti Sue och ett antal hjälpsamma barn till lunchen. Här delar Tati äggen i mindre delar medan Jonathan försöker att norpa någon liten bit. När Tati kom till barnhemmet kunde hon inte gå. Hon hade levt tillsammans med hundar under huset och behandlats mycket illa. Det tog dock inte lång tid innan hon lärde sig gå och prata. Med kärlek och omsorg kommer man långt. Nu är den mest hjälpsammaste av alla barnen, men man behöver ha lite tålamod och visa henne hur hon ska göra. Det var en perfekt dag för det idag och hon var så glad.

Rosa kunde också hjälpa till och efter att vi var klara hjälpte hon till att torka disken. Ni anar inte hur mycket disk det blir under en dag.......

De här tre filurerna ville gärna hjälpa till de också - med att äta! Det är från vänster Josue, Nathanael och Alejandro.

Åh vad det är svårt att räkna alla djuren - uno, dos, tres, quatro, cinco, seis, siete....
Just nu håller vi på med talen upp till 7 och det är inte helt lätt att komma ihåg alla. Josue ser lite fundersam ut.

Det här är en granne till oss. Han heter Claus. Han och hans familj bor i ett "brädskjul" precis invid hängbron som går till sjukhuset. På bilden står han till vänster och hans pappa är i mitten och hans bror till höger. De är cofaner, en indianstam som numera bara består av ca 600 individer. Pappan och brodern kom på besök i förra veckan och jag ville så gärna ta en bild på dem i deras fina kläder och halsband. Tyvärr hade inte pappan sin huvudbonad med underbara fjädrar med sig. Tänderna i pappans halsband är från vildsvin.

Till sist en video på barnen i klass 1. De har tränat på klockspel och här spelar de för oss alla på måndagens morgonsamling.

Så hoppas vi att våren har kommit till våra läsare. När jag skriver detta regnar det kraftigt här i Shell. Men det behövs mycket regn så vi klagar inte.
Hälsningar
Ingegerd och Pehr