Ett år i Ecuador: Nya uppgifter och skolbygget

Den här veckan har jag fått nya uppgifter på barnhemmet. Vår förre skolansvarige, Omer, har åkt tillbaka till Florida och jag har nu tagit över hans uppgifter. Det ska bli roligt att få lite mer ansvar för skolan eftersom skola är något jag kan och vet en hel del om.

Pehr är bra på att göra schema så han har hjälpt mig att se vilka nya lösningar och förbättringar som är möjliga att göra. Vår skola är inte lik någon annan skola, för vi har hela tiden lärare som kommer och går och våra barn är definitivt inte som svenska barn.
Vår musiklärare ska flytta tillbaka till USA efter 12 år här i Ecuador och det finns ingen som kan ta hennes plats just nu. Men vi försöker att göra det bästa vi kan och jag tycker att barnen har utvecklats och lärt sig mycket under året.

I tisdags hände det en obehaglig och sorglig olycka här i Shell. Två pojkar, 6 och 7 år gamla hittade dynamit i huset när de var ensamma hemma. Dynamiten används bl.a. vid fiske och pojkarna var nyfikna som barn är i den åldern och den exploderade. Som tur var, var grannarna hemma och de rusade ut och såg pojkarna. Grannarna arbetar båda på barnhemmet, Betto är spansklärare och hans syster Hermania är en av Tiorna. Hon räddade förmodligen den ena pojkens liv när hon med handen stoppade blodet som pulserade ut från ett sår på halsen, samtidigt som hon sprang till sjukhuset med honom. Hans båda händer är av och han miste synen på båda ögonen, stackars pojke. Den andre pojken skadades inte så svårt och han är nu hemma igen.
När de äldre barnen fick höra vad som hänt blev de tagna och kände stort medlidande med pojken och hans familj. Det ordnades genast en insamling till familjen för sjukhusräkningen kommer att bli stor. Flickorna ville vara med och flera av lärarna lovade ge lika mycket som de tillsammans gav. För mig och Allison som var med och såg hur de utan att tveka öppnade sin börs och gav allt de hade till insamlingen var det en märklig upplevelse.

För flera av dem är det första gången de har egna pengar som de får använda som de vill, och så ger de allt till någon som behöver det! Jag tänkte på berättelsen i Bibeln om änkan som ger allt vad hon har och jag kände mig som den rike som gav av sitt överflöd när jag lämnade mina pengar.

Alla vi som arbetar här i Shell både inom sjukvården, barnhemmet eller med MAF (missionsflyget) har skickat förfrågningar till vänner och bekanta om hjälp till familjen. Nu gör Pehr och jag det samma. Om du vill hjälpa familjen så kan du använda samma konto som till barnhemmet men skriv "pojken" på meddelanderaden så förmedlar vi pengarna.

I fredags åkte Norma och jag med barnen i vår grupp till en djurpark strax utanför Puyo. På vägen stannade vi och hälsade på Nathanael och Josues bror. De är ju trillingar och brodern bor hos en släkting, men de träffas aldrig. Det känns så sorgligt att de är skilda åt. De två pojkarna som bor på barnhemmet har en alldeles särskild gemenskap och de leker alltid tillsammans även om de också kan bråka och bli osams. Här ser du dem tillsammans med en barnsköterska på daghemmet där brodern går.

På djurparken kunde barnen se många av de djur som finns här i Ecuador. De här söta växtätarna heter Guanta och smakar tydligen alldeles förträffligt enligt expertisen här.

Efter att vi tittat på alla djuren fick barnen bada i en badbassäng som fanns på området. Det var alldeles lagom med vatten i den och barnen hade så roligt. Här ligger Geovanny och bara njuter.

Njuter gör också Alejandro i den iskalla duschen. Han sprang fram och tillbaka från bassängen till duschen och bara skrattade hela tiden.

Nu berättar Pehr om skolbygget!

Skolbygget går framåt med stora steg. De sista fyra veckorna har vi haft stora grupper av voluntärer från USA som hjälps oss. Eftersom vi inte kan få levererat färdigblandad cement, då cementbilarna inte kan korsa floden måste vi blanda själva. Det blir ett antal ton innan allt är färdigt.

För att göra den formen som du ser på första bilden har vi använt 240 st cementpåsar a' 50 kg, totalt 12 ton cement, 1200 st behållare med sand och stenkross a' 25 kg, totalt 30 ton. Det är många tunga lyft och många skottkärror med färdigblandat cement att tömma.

Innan gjutningen har vi använt totalt ca 800 armeringsjärn a' 12m längd av varierande tjocklek.

Nästan alla skall kapas eller böjas i någon form. Allt görs manuellt på plats.

Kommande veckor ska vi gjuta de 28 bärande stolparna (du ser alla armeringsjärnen som stretar rakt upp) innan det är dags att börja på ovanvåningens golv. Har inte riktigt förstått varför de gjuter detta golv innan första våningens golv. Svaret har bara blivit att så gör vi här!!