Oj vad tiden går snabbt. Är det samma sak hemma i Sverige?
Vilken katastrof det har varit och är i Japan. Även här i Ecuador var man beredd på en Tsunami. Människor evakuerades från flera platser utmed kusten. Men som tur var blev det inga större problem här.
I fredags tog vi vår lilla grupp till militärernas bondgård här i Shell. Där föder man upp kycklingar, grisar och fiskar. Det finns ca 1000 soldater på basen här, så det går åt en hel del mat. För våra barn blev det en stor upplevelse att se dessa djur. Dessutom fick de se hästar och kaniner. (men de blir inte till mat för soldaterna)
Här tittar vi på kycklingarna.
Här ser ni trynet på pappa gris. Han har hela stallet fullt av sin avkomma. Det är en stor och vacker galt.
Det här är fiskodlingen. Just nu fanns där bara små yngel för vattnet räcker inte till att fylla de stora dammarna. Trots att vi tycker att det regnar jättemycket här, räcker inte regnen till. Man talar hela tiden om att det är alldeles för lite vatten i floderna.
Vi har också låtit barnen göra sitt eget mellanmål. De fick göra en fruktsallad. Här kan du se med vilken koncentration barnen delar på sina frukter och bär. De här barnen får ju inte lära sig att tex laga mat genom sina föräldrar och Tiorna har inte heller den tiden att låta de små få vara med vid matlagningen.
Sheila ser lite ledsen ut, det är för att hon måste vänta med att äta av den goda frukten. Hon förstår inte alls varför det ska vara nödvändigt.
När allt var uppätet ville alla diska sin tallrik! Det var lika uppskattat som tillagningen.
Den här veckan har jag tillbringat kvällarna med att försöka lära Tiorna att baka bröd. Eftersom brödet är billigt att köpa är det ingen som bakar hemma. Dessutom är det inte alla som har en ugn i sitt kök heller. Tanken är att de Tior som arbetar kväll och natt ska baka bröd till barnens frukost. Det har varit lite experimenterande för att få den rätta konsistensen på degen och att få rätt temperatur på ugnen. Vi har en stor gasugn och det är svårt att reglera temperaturen i den.
Men roligt har vi haft och det är ju aldrig fel?
Här sitter vår gladaste och skämtsammaste Tia Heidi med lite av degen. Det behövs ca 90 bullar varje dag så det blev en hel del knådande.
Men roligt har vi haft och det är ju aldrig fel?
Här sitter vår gladaste och skämtsammaste Tia Heidi med lite av degen. Det behövs ca 90 bullar varje dag så det blev en hel del knådande.
Lilla Carla är tillbaka på barnhemmet. Visst ser man att hon mår mycket bättre! Hon äter lite bättre och är mycket piggare.
Piggare är också lille Thelmo. Han har haft mask och det är inte så konstigt om han inte har gått upp i vikt då. Men nu hoppas vi han är på bättringsvägen.
Till sist några bilder på två glada kompisar. Det är Juan Pablo och Sami som spexar för oss. De andra barnen sover så de har alla vuxnas uppmärksamhet och det gillar de verkligen.
Det är inte lätt att dela uppmärksamheten med 56 andra barn så man får passa på när det går.
Hälsningar till alla våra läsare
från Ingegerd och Pehr
Det är inte lätt att dela uppmärksamheten med 56 andra barn så man får passa på när det går.
Hälsningar till alla våra läsare
från Ingegerd och Pehr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar