Avslutning

Ja, då är det dags för sista bloggen. På onsdag kör Gabriella oss till Quito och vi räknar med att komma till Köpenhamn på fredag morgon. Tack Gabriella!

De här sista dagarna packar vi och avslutar olika projekt. Skolavslutningen hade vi i fredags. Det blev en jättefin stund med alla barnen, lärarna, tiorna och våra arbetare. Barnen fick diplom och alla klasserna sjöng sina egna sånger. Allra sist sjöng vi "Jesus es mi pastor, camino yo con el". Vi sjunger den i kanon, barnen först och vi vuxna efter. Den sången handlar om att Jesus är min herde och jag vandrar med honom. Det är en av mina älsklingssånger här. Mina tårar började rinna och jag tänkte på hur fantstiskt det här året har varit, att få vandra tillsammans med Jesus och få göra lite nytta här.

Nu kommer det ett axplock med bilder på olika saker vi har gjort här tack vare alla er som satt in pengar till barnen på "Casa de Fe". Detta är bara en del av allt vi kunnat göra.

Under sommaren 2010 kunde vi genomföra många olika aktiviteter. Då var vi fortfarande kvar i det gamla huset. Vi köpte nya spel och pussel och en liten simbassäng till de minsta. Det var en varm sommar och ibland smakade det gott med glass.

Pehr arbetade hela första tiden hårt med elinstallatinen. Han såg också behoven av olika maskiner som skulle kunna göra arbetet lättare och enklare för våra duktiga arbetare. Här är ett exempel: en kompressor.

Jag och Norma hade inte mycket leksaker till barnen i förskolegruppen när vi skulle starta terminen. Det blev en utmaning att hitta bra leksaker till barnen i den åldern. När vi sedan flyttade upp till det nya huset kunde jag fylla på med mera bra och utvecklande saker till barnen.

I takt med att vi hunnit bo in oss i nya huset har vi kunnat köpa saker som behövts. Här ser du Sara som står på en pall. I början fick vi lyfta våra små varenda gång de skulle tvätta händerna, men så hittade jag de här pallarna, de är jättebra.

Vi har också köpt 30 plaststolar till andra våningen. Nu slipper de släpa stolar upp och ner. Här sitter barnen samlade till vår skolavslutning.

När vår lilla lekpark för de minsta barnen var klar kunde vi utrusta den med uteleksaker av olika slag. Det här lekhuset är mycket popolärt.

Sist vi var i Quito hittade jag den här vagnen. Den är så bra till de barnen som inte kan gå. Tyvärr får de oftast stanna hemma för man orkar inte bära dem så långt men nu blir det lättare. Här ser du Joselyn och Moises.

Vi har kunnat göra många utflykter med barnen: besök på bondgård och djurparker, flygtur, Quito, vattenfallet "Hola Vida" och flera gånger till poolen. Det hade inte varit möjligt annars.

Till jul åkte Pehr till Quito och sökte genom flera stora leksaksaffärer på jakt efter bra julklappar.

Det blev en underbar jul för barnen och oss som var med. Här leker Nyely med sin nya docka.

Till julavslutningen sydde jag och Amanda fina röda kjolar till de stora flickorna.

Jag har också kunnat köpa tyg och sybehör till våra systunder. Vårt "matteprojekt" med veckopengen till de stora flickorna som har lärt dem så mycket om pengar och vad mat och annat kostar är ett annat exempel.

Vi har försökt att köpa leksaker som engagerar och gör att barnen leker tillsammans. Det här är ett fotbollsspel som vi tror kommer att användas mycket.

Men mest populärast har nog cyklarna varit. Det var svårt att hitta bra enkla cyklar som inte går sönder så fort. De flesta cyklar som säljs har flera växlar och det behövs egentligen inte här. Men till de stora flickorna hittade vi bara cyklar med växlar.

Det har varit fantastiskt att se hur fort de lärt sig att cykla. Cykelbanan som vi nu har är toppen. Den går upp och ner och med svängar som gör det hela mera komplicerat - en verklig utmaning.

Ni var många som sände pengar till Justin, pojken som blev av med händer och skadade ögonen vid en explosion. Vi gav dem till hans föräldrar och de pengar som fortsatte komma till honom är insatta på sjukhuset, till att betala hans fortsatta vård och kommande operationer. Hans föräldrar var så tacksamma för alla okända som var generösa och hjälpte dem.

Vårt engagemang i barnen och barnhemmet är inte över i och med att vi åker hem. Vi kommer att fortsätta ha tät kontakt och så får vi se när och om vi kan återvända. Vill du fortsätta stödja barnhemmet med pengar kan du använda kontot som innan. Vi vidarebefodrar pengarna direkt till dem.

Vi ställer också gärna upp och berättar om vårt år här i Shell. Du når oss lättast på våra e-mail.

inganplingan@live.se eller pell06e@gmail.com

Det enda "kravet" är att vi får ta upp en gåva till barnen.

Så önskar vi er alla Guds välsignelse och en skön sommar och tackar för att ni följt oss här på vår blogg. Vi ses i Sverige!

Ingegerd och Pehr

Show Art och dans

I dag har jag bakat nästan 200 bullar som barnen ska få äta i morgon för då ska vi fira Sverige på Casa de Fe. Pehr och jag ska visa bilder, barnen ska få gå en tipsrunda och så ska vi spela brännboll. Det ska bli roligt att få visa barnen lite svenska traditioner.

I fredags hade vi en öppen utställning, "Show Art" av barnens arbeten i bild under året. Här jobbar Wilson och Ana med att bygga en vulkan.

Vår bildlärare, Bethany hade ordnat utställningen så tjusigt, och alla besökare blev imponerade av barnens många fina bilder och installationer.


Barnen i förskoleklassen hade tränat på en dans som vi framförde. Jag och Norma åkte till Puyo för att låna kläder till barnen. Kläderna som barnen har på sig, är typiska för folket som bor i bergen. Här i djungeln behövs inte så mycket kläder. Rosa satt på en stol i mitten och vi dansade runt omkring henne. Barnen var jätteduktiga.

Jag var för kvällen en man, och det var helt OK.

Efteråt var det uppställning för alla som ville fotografera. Då var Josue helt slut och bara grät.

Den här veckan har vi också firat "Dia del Niño", barnens dag. Vi tog alla skolbarnen med oss på en utflykt till ett vattenfall långt ute i djungeln. Man får gå ca 30 minuter på en liten stig och när man kommer fram finns det en liten damm och ett vattenfall som kastar sig ut från en höjd ovanför. Det är himmelskt vackert men tyvärr regnade det, så det blev lite kallt. Men barnen var nöjda och glada ändå och alla var trötta och somnade i bussen, på vägen hem.

Nu börjar det även röra på sig med andra våningen på skolbyggnaden. Konstruktionsritningarna är klara. Ni ser att gjutformen snart är klar och det är dags att lägga ut armeringsjärnen. Vi har haft stor hjälp av teamet från Texas. Nästa vecka ett kommer att annat team osv. så nu händer det lite mer varje vecka.


Vi har också haft svenskbesök denna vecka. Det var Niklas Rehnstig från Helsingborg och hans flickvän Ida som var här två dagar på slutet av sin Sydamerika resa. Jättetrevligt. De fann sig väl tillrätta med barnen. Det finns alltid något man kan göra här även om det bara är för någon dag man är här. Härligt.

Det är näst sista bloggen vi skriver! Vi har redan haft vår "despedida" dvs vår avtackning. Vi är 5 volontärer från Casa de Fe som åker hem veckan efter skolavslutningen och vi blev alla avtackade tillsammans. Det blev en fin stund med lovsång och gemenskap. Här sitter vi och sjunger tillsammans med Gabriella och Mattias.

På något sätt känner vi oss inte "klara" med Casa de Fe och Ecuador. Vi kommer kanske att kunna komma tillbaka ytterligare ett år? Om du som läst vår blogg och skänkt pengar till barnen på barnhemmet vill, kan du fortsätta att göra det. Vi kommer att förmedla allt till Tandy och Dwigth som jobbar på barnhemmet ytterligare ca 2 år. Det finns fortfarande många behov, inte minst behövs det pengar till skolbygget och till att betala sjukhusräkningarna.

I nästa blogg kommer vi att berätta om allt det vi kunnat göra för pengarna som ni skänkt till barnen och barnhemmet.

Det finns inte ord för hur fantastiskt det har varit att kunna göra så mycket för barnen tack vare alla gåvor som kommit in. Vi tackar er från hela vårt hjärta!

Ingegerd och Pehr

Äventyr i Quito

Den här veckan, (2/6) har vi en dotter som fyller år! Grattis, Grattis Johanna ! Bilden tog vi när hon och Robert hälsade på oss i oktober förra året.

De äldsta flickorna har under hela läsåret läst om sitt land, provinserna, vulkanerna och huvudstaden. Som en avslutning på detta, tog jag och Alison dem med på en resa till Quito. Det var första besöket i huvudstaden för dem alla.

Vi bodde två nätter på "Casa Sueca" som är ett gästhus, och det tillhör vår systerkyrka här i Ecuador, PACTO kyrkan. Där bor man billigt och man kan laga sin egen mat i köket. Här bor också Aslan som blev klappad och ompysslad av alla flickorna.

Vi började med att besöka den stora Basilikan och där klättrade vi högt upp i ett av tornen. En underbar utsikt. Vädret var fantastiskt hela tiden vi var här.

Sedan gick vi till presidentpalatset. Där fick vi inte komma in för Rafael Correa hade besök av presidenten från Guatemala. Men vakterna berättade att om vi väntade lite skulle vi få se presidenterna, för de skulle komma ut på balkongen och vinka till folket. Och mycket riktigt. Efter en stund kom de ut och vinkade glatt till alla. Han har en stark utstrålning, president Correa, men åsikterna om honom som president är oerhört skiftande.

Nästa besök var på marknaden där flickorna kunde handla för sina pengar. De har vetat om den här resan ganska länge och några hade sparat så de kunde handla lite olika saker medan några inte hade så mycket att spendera. Projektet med veckopeng har verkligen lärt dem en hel del. De har blivit riktigt duktiga på att räkna och de förstår lite mera av värdet med att spara.

På kvällen tog vi dem med till ett stort köpcenter. Där fick de prova på Japansk mat. De var mycket misstänksamma till att börja med, men efter ett tag tyckte de flesta att det var gott. Marcia tittar misstänksamt på sin mat, men Gabi är modig och smakar på sushin.

Men det läskigaste var rulltrappan. Vi fick nästan tvinga dem med våld att gå på den. För att inte tala om när vi skulle gå av. De hade ju aldrig sett en sådan rörlig trappa förut.

Nästa dag fick vi komma in och titta på de vackra rummen i presidentpalatset. Det var mycket tjusigt och med stora fina rum. Vi blev visade runt av en trevlig vakt och här står vi tillsammans och blir fotograferade för att ingå i presidentens besöks-album.

Utanför står det vakter i fina uniformer. Här skojar jag och Alison med honom, för att få honom att le, men det lyckades inte.

Nästa dag åkte vi till "Mitad del Mundo". Det är en plats med ett stort monument och där kan man stå med en fot på södra halvklotet och den andra på norra halvklotet. Det är en viktig plats för alla ekvatorianer.

Vi fick göra lite olika experiment och det var riktigt spännande att lära sig om ekvatorns betydelse. Jag köpte varsin t-shirt som ett minne av vårt besök. Här står de tillsammans med en vänliga damen i affären.

På eftermiddagend tog vi bussen hem till Shell. Det är bara 20 mil mellan städerna men det tar minst 5 timmar att åka sträckan.

Arbetet för Pehr den här veckan har varit att montera ner så mycket som möjligt från OMU:s gästhem i Quito. De har ingen verksamhet kvar i Ecuador längre så de har sålt alla fastigheter här. Eftersom husen ska jämnas med marken så skänkte de all nedmonteringsbar inredning och utrustning till Casa de Fe. Underbart!!! Har haft hjälp av ett team från Misissippi några dagar med att nedmontera köksutrustning/ badrum/ undertak/ alla dörrar med karm/ all elektrisk utrustning. Nu fyller vi lätt en container. Dock mycket kvar att hämta/ta ner på gästhemmet. Allt kan vi använda i den nya skolbyggnaden och de nya bostadshusen på Casa de Fe. Det är många tusen dollar som vi fått härifrån.

Vi körde till Shell på fredagsförmiddagen och det tog oss 7 timmar att köra dessa 20 mil. PUH!!

Det var årets "crazy fredag" i huvudstaden. Alla var lediga och då lämnar man Quito för att åka söderut eller västerut. Det finns bara en väg åt båda hållen. Gissa vad som händer då. Tvåfiliga vägar blir plötsligt fyrfiliga och det räcker ändå inte till. Överallt kaos på vägarna. Några vägarbeten på dessa vägar gör det ju inte bättre. Fyra filer blir plötsligt en fil och ska gå genom några byar. Som sagt, det finns inga alternativ. Man har verkligen tränat upp sitt tålamod här under detta år. Faktiskt känns det lite avstressande nu med att allt tar så lång tid. Tid förresten, du förlorar inte tio minuter i en bilkö utan istället vinner du tio minuter. Det som är viktigt är hur du utnyttjar denna tid, perfekt att meditera, prata med dina medpassagerare om det viktiga här i liver. Som sagt detta upprör inte folk här lika mycket som där hemma.

Nu har vi bara två söndagar kvar här i Shell för denna gången.
Vi ses
Ingegerd och Pehr

Paulina Aguirre

Veckans mest spännande upplevelse var nog konserten som vi var på i går kväll (lördag). Det var "Radio Interoceanica" här i Shell, som anordnade en konsert i Pyuo med Ecuadors mest kända kristna artister. Vi tog med oss de 10 äldsta barnen och det blev en riktig höjdarkväll.

En av artisterna var Paulina Aguierre som har fått en Grammis för bästa kristna skiva 2009 och hon var jättebra. Alison som är en av våra lärare, känner hennes svåger och på så vis fick vi komma bakom scenen och träffa Paulina. Hon var så intresserad av barnhemmet och barnen och pratade länge med oss. Barnen var mycket nöjda och glada när vi åkte hem.

Glada konsertbesökare!

Här kommer en bild på en av våra tior, Heidi. Men det är inte hon som är det viktiga på bilden. Tiorna har länge klagat över flugor och myror och även andra små odjur som kommer och äter på frukten och grönsakerna. När Pehr fick höra detta tänkte han till och kom på en riktigt bra lösning. Han gjorde en ritning och två duktiga killar som har en mekanisk verkstad byggde och numera får frukten vara i fred.

Nu kommer det några bilder från fredagens utflykt med förskolegruppen. Vi sitter där bak i trucken och när det hoppar och skakar är det som allra roligast. Vi gick en härlig promenad utmed floden Pyuo. Jonathan blev trött mot slutet,men då kom det en turistpolis och erbjöd sig att skjutsa honom på sin cykel. Det kändes bra för både honom och mig som annars hade fått bära honom en lång sträcka.

Väl framme vid målet, smakade det gott med varsin glass. Josue, Nayely, Natanael och Sheila njuter av glassen.

Idag har vi besökt en av tiorna. Hon bjöd mig och Pehr på lunch. Här står hon utanför sitt lilla hus. Det är roligt när man får komma hem och se hur man lever här. Vi har blivit goda vänner under det här året och vi har pratat mycket. Hon har ensam tagit hand om och uppfostrat tre barn eftersom hennes man dog ung. Jag beundrar många kvinnor här som får slita hårt för att ge sina barn ett bra liv.

Tia Judith och Ingegerd

I morgon åker Pehr och jag tillsammans med Patti Sue till Quito. Vi ska besöka en privatskola och ta reda på lite mera om vad som behövs för att vår skola ska kunna få status som en privat skola. Just nu är vår skola en försöksskola och skolministeriet vill att vi antingen blir en allmän skola eller en privat. Pehr och jag hade gärna stannat och hjälpt till med det men året går mot sitt slut och om några veckor bär det hemåt.

Till sist en bild på ännu en vacker blomma man kan se här.

Hälsningar från Ingegerd och Pehr

Husdjur och Zoo-besök

Först vill vi skicka en speciell hälsning till vår blivande svärdotter Li, som fyller år på tisdag. Massor av GRATTIS på din födelsedag! Vi sätter därför in ett underbart foto på henne och vårt barnbarn Frans. Vi saknar er och längtar efter er!

Den här veckan har både Pehr och jag varit lite krassliga. Magen har krånglat och då vill man helst vara nära en toalett... Men idag känner vi oss mycket bättre, tack och lov.

Här kan du se ett av mina projekt - en rabatt på framsidan av barnhemmet. Som tur är har jag fått hjälp av våra arbetare. De fixade stenarna och jorden åt mig på en förmiddag. Det ser inte så mycket ut ännu men jag håller på och samlar skott och plantor hela tiden. Jag har fått lära mig att jag bara får plantera när det är nymåne. Om jag planterar under en annan tid växer det mycket sämre. Det är bara att följa råden från de som vet bäst.

Megan, som är en av våra volontärer har haft besök av sina föräldrar. Hennes pappa hade med sig tröjor till våra barn. Det är ett djur och en liten bibelvers på dem och de är så söta. Här har våra små precis fått dem och vi tog så klart lite bilder. Är de inte ljuvliga - barnen alltså?


Lilla Amanda har svaga ben som behöver lite stöd när Geovanny ska träna henne. Sådana stöd är jättedyra här och jag har därför prövat att sy ett par. Till dem behövde vi plastskenor och till det använde vi en skärbräda som Pehr sågade till rätta storlekar. Kanske något vi kan fortsätta med?


På husdjursfronten har det tillkommit två fåglar. De kommer från en missionärsfamilj som har åkt tillbaka till USA. Barnen älskar dem.


Våra två hönor är tjocka och feta och har en högst osäker framtid. Tia Teresa anser dem vara färdiga för grytan vilken dag som helst.

I går åkte jag tillsammans med Dallas och hennes klass till ett Zoo. Djuren finns bakom ett enkelt hönsnät, så barnen måste vara försiktiga och inte sticka in varken händer eller fingrar. Men den här apan stack ut sin arm och lyckades knipa mig i baken till alla barnens jubel.


De här kajmanerna lever i södra Ecuador och de ser lite farliga ut tyckte barnen.

Besöket avslutades med lek i bassängen. Vatten och barn går alldeles utmärkt ihop! Efter ett tag började det regna men det kunde inte stoppa barnen. Vi har ju den fördelen här att fast det regnar blir det inte alls kallt.

Till sist två bilder från dagens dopgudstjänst. Efter predikan åkte vi till floden Pindo för att vara med om ett vuxendop. Det var vår spansklärare, Betto som tillsammans med två andra ungdomar döptes. Det kändesverkligen härligt att få vara med om detta.




Vi hörs om en vecka!
Ingegerd och Pehr