Förlängt besök

Vi har haft trevligt besök från Sverige!

Åsa och LarsPeter har varit här en vecka. Idag (söndag) satte de sig på bussen till Quito. De kom bara till Mera som ligger strax utanför Shell. Det har varit ett eller flera ras över vägen så trafiken är helt avstängd. Efter 6 timmar gav chauffören upp och vände tillbaka till Shell. De har nu köpt nya biljetter till första bussen i morgon men vi vet ännu inte om de lyckas rensa vägen så att bussarna kan gå. Som tur är har de några dagar att ge på, innan de ska resa till Galapagos.

Åsa och jag plockade fram cyklarna som vi har haft i förrådet. Barnen jublade och kämpade för fullt för att kunna cykla i leran. Vi har ju ingen asfalt precis! De hjälpte varandra men att man skulle trampa framåt var svårt att förstå. Bakåt gick ju mycket lättare på cyklarna med handbroms.

Vi gjorde också en tripp ut i djungeln till en by som heter Macuma. Där hälsade vi på Jim och Norma Hedlund. De har arbetat där i många år med att översätta Bibeln till Shuar, ett indianspråk. Båda har rötter i Sverige och är så intresserade av Sverige och svenskarna. En kväll gjorde vi upp en eld och grillade bananer, potatis och kött. Som alltid smakar det extra gott att äta vid ett "lägerbål".

De här söta barnen var mycket intresserade när Jim tog fram sin traktor för att klippa den stora gräsmattan. Vi förstod varför! De fick åka med honom varv efter varv.

Här sitter vi tillsammans med Kiley, en trevlig tjej som också besökte byn. Klockan är 6 på morgonen och vi ska starta vår vandring till platsen där man kan ta bussen till Macas. Den bussresan tar ca 2 timmar. Vandringen tog ca 4 timmar. Från Macas tar det sedan 3 timmar tillbaka till Shell.

I går (lördag) tog vi med oss 5 barn till militärernas djurpark här i Shell. Den är fantastiskt trevlig och intressant att besöka. Edison, pojken som är döv, skrattade nästan hela tiden. Han tyckte det var så roligt. Allra bäst var det när en apa hoppade runt omkring oss. Ingen av barnen blev det minsta rädd för Boaormen som vi fick klappa. Själv är jag inte så särskilt förtjust i ormar.

När vi kom tillbaka till barnhemmet fick vi träffa 2 nya barn. Det här är Diego. Han är 5 månader. Hans pappa försökte döda honom med en machete när han var ganska nyfödd. Vilken start på livet.

Det här är Esther. Hon är ca 9 månader. Hennes mamma sitter i fängelse och har haft sin lilla flicka med sig där. Men nu får hon bo på barnhemmet, som ju måste vara en bättre miljö för henne att växa upp i. Hon tyckte inte alls om att bada, därav den mycket sorgsna minen.

I morgon (måndag) är det skola som vanligt. Det är skönt med lov men nu känns det bra att allt är som vanligt igen.

Vi önskar alla våra läsare allt gott och så hörs vi om en vecka.

Ingegerd och Pehr

PS Grattis Stig! DS