Det har vi verkligen fått uppleva under de månader som vi varit här. Allt har hela tiden ordnat sig för oss och vi har kunnat göra saker och funnits till för de som behövt oss.
Nu är det ett nytt år och nya möjligheter och visst är det spännande att leva!
Vi har haft några dagars ledighet och vi fick följa med några vänner till kusten. Det tog 8 timmar att köra dit och vägarna är inte riktigt som vi är vana vid i Sverige.
Men vi hade fint väder och det var underbart att bada i Stilla Havet. Vattnet var varmt och skönt och solen värmde oss.
Vi bodde i ett stort hus med flera rum som är utrustade med ett litet pentry, toa och sängar.
Till detta stället har de stora barnen på barnhemmet fått åka tillsammans med ett team från en kyrka i staterna. De åkte i början av juni strax innan vi kom hit. Det var en stor upplevelse för dem att se havet och få bada och leka i sanden.
Vi var tillsammans med ett antal missionärer som bor och arbetar i Quito. De var mycket trevliga och det var spännande att höra dem berätta om sina arbeten. Här står Megan och Amanda som också är volontärer på Casa de Fe och som var med oss.
Den sista kvällen vi var där lagade Don Wolfram till en underbar gryta med potatis, grönsaker och räkor.
Vi täckte borden med tidningspapper och sedan hällde han all maten på bordet. Därefter var det bara att slå sig ner och ta för sig av det goda.
Det var så gott och smakade härligt av spännande kryddor. Han hade lärt sig att tillaga detta av personer från New Orleans.
Efteråt rullade vi bara ihop pappret så var disken och städningen klar!
Lite senare tände de ett lägerbål och vi satt runt elden och sjöng och berättade för varandra om året som varit och vad vi var tacksamma för.
På vägen hem fick vi ta del av nyårstraditionerna här. Överallt fanns det stora dockor som ska symbolisera det gamla året. Dessa bränner man senare på kvällen. Längs med vägen stod det grupper av män iklädda kvinnokläder. De hade babydockor i armarna och de ville ha pengar eller godis. De är kvarlämnade och ska försörja det nya året som är deras barn. För att få bilarna att stanna spänner de helt enkelt ett rep över vägen eller gatan och tvingar bilarna att stanna. Vi fick nog stanna ett 30-tal gånger. Vi hade utrustat oss med massor av godis så vi kunde få köra vidare. När vi väl kom hem till Shell tog vi med de större barnen på en slags lastbil/buss med säten men inga sidor. Sedan åkte vi runt och tittade på alla upptåg och dockor. På vissa ställen hade man satt upp en hel grupp med stora dockor mycket fantasifullt. Sedan hade vi ett stort lägerbål och grillade marshmallows.
Det här är vårt nya hem. Det ligger bara 50 m från vårt gamla så det var enkelt att flytta. Men det fanns inga möbler eller kylskåp eller spis - kort sagt var det helt tomt. Men vi har fått låna ihop möbler av olika snälla personer här. Sedan har vi köpt lite saker till köket så nu klarar vi oss fint.
Här sitter Ana och knyter på ett band. Har man bara 2 händer kan man ju alltid ta hjälp av sina fötter...
Till sist en bild på några av våra Tior. De tar hand om lördagens stora inköp av grönsaker som ska räcka hela veckan.
Många glada hälsningar från Shell
Ingan och Pehr
Ingan och Pehr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar