Helg på barnhemmet

Den här helgen har jag och Pehr bott på barnhemmet. Patti Sue fick åka till staterna eftersom hennes pappa hastigt gick bort. Hon vill att det alltid ska finnas någon här som kan köra bil om något skulle hända så vi erbjöd oss att sova här.
Men när vi kom tillbaka efter att ha hämtat lite saker hemma blev det stopp nere vid grinden.

För några veckor sedan, var det en av de stora lastbilarna som körde bort lera från stället där skolan ska byggas, som raserade hela grinden. Nu i helgen passade de på att bygga upp den igen, utan att berätta något för oss på barnhemmet. Det var mannen som äger första delen av marken utmed vägen som har grinden. Vi blev ganska förvånade och arga för vägen är inte privat så vi tyckte att det var fel av dem att blockera den så att vi inte kan komma varken ut eller in. Om något av barnen skulle bli sjuk och behöva åka till sjukhuset vet vi inte hur vi ska göra.

På bilden ser du bron över floden Pinda och sedan vägen som leder upp mot barnhemmet. Vid grinden står vår truck som kommer med all frukt och alla grönsaker för nästa veckas behov. De fick lasta av allt och bära runt grinden och som tur var hade vi en bil på den här sidan som Pehr fick köra hit och hämta allt. Rosa och Jennifer fick åka med bilen med frukten upp till barnhemmet.

Det är lite annorlunda att vara här på helgen, när barnen är fria från skolan. Vi har ägnat mycket tid till att cykla. De älskar att cykla!

Vi har köpt 4 nya cyklar som kommer att passa de större barnen bra. De försöker visserligen att lära sig på de små cyklarna men det går inte så bra.

Edison har ganska dålig balans så han vill inte cykla, men han leder en av cyklarna hela tiden som de andra kämpar på. Då känner han att han också är med.

Efter all cykling var barnen så varma att de fick bada i vår lilla damm. Den är varken stor eller djup men man kan njuta ända. Vattnet är rent och friskt för det kommer från bergen ovanför barnhemmet och där finns det ingen som smutsar ner det.
Edison hittade lite lera som han satte sig i. Sedan var det svårt att övertyga honom om att tvätta av sig all leran. Han är döv så man får använda tecken och kroppsspråket. Till sist fick jag hämta en spann och ösa vatten över honom för att få honom någorlunda ren.

Här har Wilson hittat en skön plats.

Flickorna ser väl ut att ha det underbart. Jag kände mig så lycklig när jag satt och tittade på dem. Tänk att jag får vara här och lära känna dem och betyda lite under ett år i deras liv.

Här ser ni lilla Esther som kom hit förra lördagen. Hon har haft det tufft att anpassa sig till barnhemmet i stället för fängelset. Hon grät och grät och mest grät hon när hon såg mig, kändes det som. Men så igår började hon skratta och nu är hon ett litet solsken. Visst är hon söt? Två små söta tänder har hon också som ni ser.

Nu ska vi titta på en film tillsammans med de stora barnen. Pehrs anordning för filmvisning fungerar riktigt bra.

Många hälsningar för den här gången från
Ingegerd och Pehr